”Det här är mitt Rosa Parks-ögonblick” | Fria.Nu
  • Josette Bushell-Mingo sätter inte fokus på Nina Simones privatliv utan på hennes politiska engagemang, hennes relation till Afrika och hennes musikalitet.
Landets Fria

”Det här är mitt Rosa Parks-ögonblick”

Riksteaterns nya föreställning jämför nuet med tiden då Nina Simone var aktiv i medborgarrättskampen och slår fast att det får räcka nu med rasism och diskriminering.

Föreställningen Nina a story about me and Nina Simone är fylld av musik, historia och dagsaktuell politik med kopplingar till det amerikanska presidentvalet och rörelsen Black lives matter. Att den skulle bli riktigt så aktuell anade inte regissören, sångerskan och skådespelaren Josette Bushell-Mingo när hon först fick idén.

– Verket blev inte som jag trodde. Saker som Trump, Brexit och den växande rasismen och nationalismen har förändrat förutsättningarna radikalt. Föreställningen har blivit mycket viktigare.

Från början var Nina ett löst beställningsverk från Unity theatre i brittiska Liverpool. Josette Bushell-Mingo erbjöd sig att ”sjunga några sånger” och funderade på artister som Billie Holiday, Aretha Franklin eller Sarah Vaughan.

– Det hade varit enklare. Men för mig kändes Nina Simone både skrämmande och spännande.

Josette Bushell-Mingo började att fundera på hur hon kunde använda Nina Simones liv och politiska kamp för att förstå nutiden. Hon säger att hon inte visste så mycket om artisten och medborgarrättsaktivisten tidigare men att den här processen har gett henne tre viktiga insikter.

– För det första är det konstnärers och svarta konstnärers roll i medborgarrättslig kamp. För det andra är det hennes djupa engagemang i sin svarthet och hur hon som konstnär förstod sin relation till Afrika och dess historia. Och för det tredje är det hennes otroliga musikalitet.

15 av artistens mest kända sånger är med i föreställningen. Många som sett den när den spelats i England under hösten säger att den förändrar hur de lyssnar på hennes musik. Men framför allt handlar det om en kvinna som valde den politiska kampen för mångfald och inkludering, och om vad den kampen betyder i dag.

– Vi behöver ta itu med en del skit – igen. Annars kommer den här kampen aldrig att ta slut. Vi kan inte bara sopa frågorna under bordet. Jag tror på konstens makt att förändra.

Engagemanget i Josette Bushell-Mingos röst går inte att ta miste på, inte ens när hon talar i sin mobiltelefon från en brittisk taxi. En av frågorna som ställs i föreställningen är vad som egentligen har förändrats sedan 1950- och 60-talens amerikanska medborgarrättsrörelse när det gäller svartas rättigheter.

– Vissa praktiska, fysiska och juridiska saker har förändrats. Men känslomässigt, andligt och socialt är det sig likt. Vi har exempel efter exempel på våld mot svarta, även i Sverige. Det här är inte bara USA:s historia.

Hon menar att bristen på verklig förändring är orsaken till att rörelsen Black lives matter har startats.

– Många människor tycker att det räcker nu, inte bara svarta.

Föreställningen kan stundvis upplevas som obekväm för framför allt den vita publiken.

–- För mig handlar det om att ställa de svåra frågorna när det är som mest obekvämt att ställa dem. Jag litar på människorna i publiken och att de kan hantera det. Om de här frågorna inte ställs kommer vi att fortsätta att gå runt i cirklar.

Nina hade premiär i Liverpool i oktober där den fick höga betyg av bland annat anrika tidningen The Guardian.

– Jag var rädd att spela föreställningen i Storbritannien men den fungerade fullständigt. Folk kommer ut från teatern och känner sig stärkta och upplyfta. Många svarta britter säger att de kan andas ut när de sett föreställningen och känner att ”det här kommer att lösa sig”. Det finns en känsla av lättnad i rummet, ”någon har äntligen sagt det här”.

Genom att tala om rasismen och lyfta fram den i ljuset menar Josette Bushell-Mingo att förändring blir möjlig, att något går sönder – och därmed kan lagas.

– Nu är förändringen här. Det här är mitt Rosa Parks-ögonblick. Folk är välkomna att stanna kvar på bussen med mig om de vill.

Fakta: 

Nina Simone

Afroamerikansk artist och medborgarrättskämpe som levde 1933–2003. 1964 släpptes hennes första öppet antirasistiska låt, Mississippi Goddam. Efter det tog hon ofta upp medborgarrättsrörelsen för afroamerikaners rättigheter i sina låtar och konserter. Hon framträdde också i många politiska sammanhang, som marschen från Selma till Montgomery 1965.

Källa: Wikipedia

Rosa Parks

Blev en internationell ikon för kampen för afroamerikaners medborgerliga rättigheter efter att hon 1955 vägrat ge upp sin plats på en segregerad buss till förmån för en vit passagerare.

Källa: Wikipedia

Turnéplan

Föreställningen har Sverigepremiär i Vilhelmina den 15 november. Fram till den 18 mars spelas den i bland annat Arvidsjaur, Skellefteå, Söderhamn, Linköping, Växjö, Osby, Karlskrona, Motala, Östersund, Umeå, Gävle och Oskarshamn. Mer information finns på www.riksteatern.se.

Annons

Rekommenderade artiklar

Boostar bortglömda blueskvinnor

Among lynx lyfter fram den bortglömda rootsmusiken med hjälp av feministiska texter och satsningen Ladies got the blues.

Landets Fria

© 2019 Fria.Nu