Jag ringde min vän i Ukraina för att få höra hans uppfattning om de stora demonstrationer som skakar Kiev. På min fråga om varför han inte var på Självständighetstorget Majdan, svarade han att han inte kände sig bekväm med att gå samman med ultrahögeraktivister som kräver en uppgörelse med ”Ukrainas fiender”.

”Dessutom är det farligt”, sa han: ”Mot slutet av dagen, på natten när journalisterna blir färre och vanligt folk gått hem, börjar många av högerdemonstranterna att leta efter ’judar’ och ’moskoviter’ att ta ut sin hämnd på”.

En annan vän gick i alla fall ut till demonstrationerna på Självständighetstorget. Han och hans vänsterkamrater ville delta i protesterna. De hade gjort plakat till stöd för demokrati och sociala rättigheter, så kallade europeiska värden. ”För ett socialt Europa” var deras huvudparoll.

Men väldigt fort mötte de på motstånd från demonstrationens organisatörer. De blev beskyllda för att vara provokatörer, och ett gäng kraftiga karlar från det nynazistiska partiet ”Svoboda” (en av de tre mest inflytelserika krafterna i den nuvarande oppositionskoalitionen) slet ner deras fanor och plakat. Lyckligtvis blev de inte misshandlade, kanske tack vare de många västerländska journalisterna på plats, för oppositionen värdesätter att bli positivt framställa i västerländska media.

Carl Bildt och många av hans europeiska kollegor stödjer den ukrainska oppositionskoalitionen ”Europeiskt val” för att de väljer att orientera sig mot Europa. Men han blundar för att de väljer bort traditionella europeiska värderingar som tolerans för yttrandefrihet, och rättigheter för nationella och sexuella minoriteter.

Oleg Tjagnibok och hans partivänner i Svoboda kan beskrivas stå för europeiska värderingar, bara om man ser Hitler som en förebild för Europa. I den andan har man till exempel med våld slagit ner pride-parader i Kiev. Svoboda förklarade vid en presskonferens att ”vi som politisk kraft kommer alltid att sätta stopp för propaganda för sådana sexuella perversioner”.

Tjagnibok, denna försvarare av europeiska värden, har också uppmanat till att rensa Ukriana från de orena judarna, ryssarna, polackerna och tyskarna – landets minoritetsfolk. ”Det kan aldrig bli för mycket nationalism”, skanderade han till sina flaggviftande anhängare. Kan Carl Bildt vara stolt över en sådan europeisk partner?

Om oppositionsrörelsen ”Europeiskt val” välkomnar nazister i sin koalition, så kan man fråga sig vad det är för en rörelse. Vad menar de när de talar om europeiska värderingar? Politisk tolerans och social rättvisa och frihet? Eller vill de bara avveckla tullarna mellan EU och Ukraina? Svenskarna borde kräva mera ansvar från sin utrikesminister, och att han ska stå upp för de europeiska värderingarna.