– Första gången jag var i Göteborg gick jag ut stenhårt med att bli arresterad efter bara några timmar, så jag kan säga att mitt intryck av staden bara blivit bättre och bättre med tiden. Göteborg har verkligen jobbat tillbaka min kärlek med sin underbara publik.

Emil Jensen talar förstås om kravallerna under EU:s toppmöte i staden år 2001, då hundratals demonstranter greps av polisen. Men trots tumultet runt hans första besök ser han tillbaka på tiden med värme. Det var en period då omvärlden kokade, en period full av hopp och med en dröm om förändring hos många. På samma sätt känner han att det är i dag.

– Min utgångspunkt i föreställningen är att vi lever i medmänsklighetens tidevarv, och det låter ju ironiskt om man ser på hur det ser ut i Sverige och i världen i dag. Men det är bara en sista skrämselhicka från de mörka krafterna. Det är därför de är så starka nu. De vill överleva till varje pris, men känner på sig att de är på väg att dö ut.

Nya föreställningen har titeln I det nya landet och den har två röda trådar, berättar Jensen. Den första är ett utåtblickande i Sverige och världen 2013. Den andra är ett inåtblickande i Emil Jensens eget nya land. En lärdom han bildat sig är att det personliga och det politiska alltid hänger ihop i slutändan.

För som ofta när det gäller ett framträdande av Emil Jensen blir det alltid mer än bara musik och låtar; framför allt mellansnackas det mycket. Ämnen som berörs under showens gång är mänskliga rättigheter, jämställdhet, främlingsfientlighet och hållbarhet.

– Jag tror att vi förändrar världen i allt vi gör, och i vartenda ord vi säger. Alltså är det självklart att poesin och musiken kan påverka. Men jag måste utgå från det som är viktigt och angeläget för mig. Jag tror att det både konstnärligt och budskapsmässigt blir snett om jag börjar snegla på hur det kan tas emot. Då tappar det kraft, säger Emil Jensen.

Varken i sina låttexter eller i sitt talade material duckar han för tragiska ämnen och allvarliga händelser.

– Jag försöker dock att hitta något litet hopp, eller ljus, eller komik. Människor som går på mina föreställningar brukar känna sig uppmuntrade och upplyfta.

Apropå publikreaktioner minns Jensen när han vid ett tillfälle skulle framträda för den dåvarande, socialdemokratiska regeringen. Även om han inte anser parlamentarismen vara det viktigaste verktyget för förändring, såg han här sin chans att så ett frö till någonting gott. Men dessvärre var justitieministern den enda som hade ”det rätta ansiktsuttrycket”.

– Tomas Bodström satt där i publiken med två livvakter som hade riktiga pokerfejs. Och jag kommer ihåg att han såg så levande aktiv ut där han satt med sina robotar, som hade öronsnäckor och var beväpnade till tänderna. Den ideala publiken är nog en publik som lever. Eller ja, ännu bättre är förstås en obeväpnad publik. Det kan du skriva, säger Jensen med ett skratt.