Antalet självtest på Stödlinjens webbplats nästan tredubblades under första halvåret 2026, drivet av hänvisningar från licensierade spelbolag. Samtidigt har Spelinspektionen skickat ut ett helt nytt regelpaket om spelansvar på remiss. Frågan är om det räcker.

Siffrorna talar sitt eget språk

Betydligt fler självtest genomfördes på Stödlinjens webbplats efter hänvisningar från licensierade spelbolag under första halvåret 2026. Totalt registrerades 14 349 test, vilket är nära tre gånger så många som under motsvarande period förra året. Det är en uppgång som inte kan förklaras enbart av att spelandet ökar. Den stora skillnaden mot tidigare år finns i trafiken från ATG:s webbsidor. Under första halvåret 2026 registrerades 11 186 genomförda test efter hänvisningar från atg.se, vilket motsvarar närmare 78 procent av samtliga test under årets första sex månader. Statistiken kan inte användas för att avgöra om spelproblemen i Sverige har ökat eller minskat. Siffrorna säger dock något om hur spelbolagens hänvisningar fungerar i praktiken. Det är en viktig distinktion. En länk till ett självtest är inte samma sak som ett effektivt skydd.

Enligt Folkhälsomyndigheten har 45 000 personer mellan 19 och 87 år spelproblem. Därtill har 56 000 personer en förhöjd risk för spelproblem och 236 000 en viss risk för att få problem med spel om pengar. Bakom de siffrorna finns familjer, skulder och liv som havererat. Dessutom drabbas cirka 165 000 anhöriga, varav 68 000 barn.

Spelinspektionen vill skärpa kraven

Spelinspektionen har skickat ut ett förslag på nya föreskrifter om spelansvar på remiss. Syftet är att stärka skyddet för spelare och tydligare reglera hur spelbolag ska identifiera, följa upp och agera vid tecken på överdrivet spelande. De föreslagna reglerna ska ersätta dagens föreskrifter från 2018 och innebär flera skärpningar för licensierade spelbolag. Branschen, organisationer och andra berörda aktörer har fram till den 10 augusti 2026 på sig att lämna synpunkter till myndigheten innan ett slutgiltigt regelverk kan fastställas. Överdrivet spelande har varit för svårt att tolka för flera operatörer. Det har synts i flera fall där Spelinspektionen utfärdat varningar, sanktionsavgifter och anmärkningar som ofta har överklagats. Flera operatörer menar att det saknats en konkret definition. Det är ett problem som myndigheten nu försöker lösa. En central del i förslaget handlar om hur spelbolag ska upptäcka spelare som riskerar att utveckla spelproblem. Spelinspektionen vill införa tydligare krav på vilka signaler som ska vägas in vid bedömningen av ett spelbeteende. Bland faktorerna som särskilt ska beaktas finns långa spelsessioner, spelande nattetid, ökande insättningar, höjda insättningsgränser och nekade insättningar på grund av otillräckliga medel. Det handlar om att tvinga fram ett proaktivt arbete, inte bara reaktiva åtgärder när skadan redan är skedd.

Operatörer ska också kunna erbjuda spelare att komma i kontakt med en fysisk person, på svenska, om spelansvarsfrågor. Detta kan vara via telefon eller chatt och ska finnas tillgänglig åtta timmar per dygn.

Riksrevisionen: målet har inte uppnåtts

Mot det ljuset är Riksrevisionens slutsatser från februari 2026 svåra att ignorera. I rapporten Statens arbete mot problem med spel om pengar (RiR 2026:1) är Riksrevisionens övergripande slutsats att statens arbete för att minska spelproblem inte är effektivt. Riksrevisionen konstaterar att riksdagens mål om att de negativa konsekvenserna av överdrivet spelande om pengar ska minska inte har uppnåtts. Skarp läsning av ett regelverk som funnits sedan 2019. Riksrevisionens slutsatser är viktiga att beakta i vårt fortsatta arbete med att stötta kommunerna i att upptäcka och förebygga spelproblem. Att motverka spelproblem är en viktig folkhälsofråga, inte minst eftersom vi ser att spelandet bland unga killar ökar, säger Jessika Svensson, samordnare för spelprevention vid Folkhälsomyndigheten. Spelandet och spelproblem har dessutom ökat bland barn och unga, som är en särskilt skyddsvärd grupp. Det är ett misslyckande som inte kan bortförklaras med att verktygen formellt finns på plats.

Egenintresset sitter i systemet

Spelbolagen presenterar gärna sina spelansvarsverktyg som bevis på ansvarstagande. De regulatoriska kraven är inte bara en börda för operatörerna. De är också en möjlighet att bygga förtroende och lojalitet hos kunderna. Genom att visa engagemang för ansvarsfullt spelande kan operatörer stärka sitt varumärke och skapa en mer hållbar affärsmodell. Det är en formulering som avslöjar var incitamenten faktiskt ligger.

Du behöver inte vara cyniker för att se problemet. Myndigheten anser att dagens regler inte längre ger ett tillräckligt skydd, samtidigt som spelandet online har ökat och spelproblem fortsatt utgör ett folkhälsoproblem. Spelbolag är vinstdrivande företag. Deras affärsmodell bygger på att folk spelar. Att de samtidigt förväntas bromsa spelandet hos sina mest aktiva kunder är en inneboende motsättning som inga nya föreskrifter löser av sig själva.

Spelinspektionen har skärpt sin tillsyn och flera operatörer har under de senaste åren tvingats betala böter eller rentav förlorat sina licenser på grund av brister i spelansvarssystem, otillräcklig KYC-process eller marknadsföring som riktar sig till minderåriga. Sanktionerna är ett tecken på att tillsynen biter. Men för spelbolagen innebär den skärpta tillsynen ökade administrativa kostnader och krav på tekniska investeringar i övervakningssystem. Kostnader som vägs mot intäkterna från dem som spelar för mycket.

De nya föreskrifterna ställer krav på att spelbolagen tar särskild hänsyn till spelare mellan 18 och 24 år när de bedömer riskbeteenden och väljer vilka åtgärder som ska sättas in. Det är ett steg i rätt riktning. Men om Riksrevisionen redan konstaterat att statens samlade arbete inte fungerar, räcker det med tydligare definitioner och fler utbildningstimmar för personal?

Svaret på den frågan lär avgöra om de nya föreskrifterna blir ett verktyg för spelare. Eller ett skydd för branschen.