- Vi, oppositionen, stannar här tills våra krav är uppfyllda. Vi kräver först och främst en tredjedel av ministerposterna i en nationell samlingsregering, säger Muhammad Rahhal från den kristne politikern Suleiman Frangieh Jr:s Marada-parti som står Syrien nära.
Ett 20-tal oppositionella partier deltar i tältprotesterna mot regeringen som domineras av västorienterade högerkristna, sunnimuslimska och drusiska ministrar. Oppositionen beskyller majoritetsblocket, den så kallade 14-marsrörelsen, för att vara styrt av USA, att dess ministrar är korrumperade, har misslyckats med sina åtaganden och att de inte representerar Libanons befolkning varav cirka hälften beräknas vara shiamuslimer. 14-marsrörelsen anklagar oppositionen för att bara representera det shiamuslimska partiet Hizbollahs, Syriens och Irans intressen i Libanon.
- Både Syrien och Iran hjälpte oss när vi kämpade mot den israeliska ockupationen i södra Libanon 1978-2000. Därför är de våra vänner, men vi vill ha goda förbindelser med alla vänskapligt sinnade länder, säger Hajj Hussein från det shiamuslimska Amal-partiet.
- Fria Patriotiska Rörelsen, FPM, representerar 70 procent av de kristna i Libanon och vi är fria från utländska påtryckningar. Vår ledare, Michel Aoun, slogs mot Syrien i 16 år under det libanesiska inbördeskriget, säger Bechara Khairallah från FPM.

I mars år 2005, under den så kallade cederrevolutionen mot Syriens 29-åriga politiska och militära närvaro i Libanon, demonstrerade FPM sida vid sida med hundratusentals anhängare till 14-marsrörelsen.
- Då protesterade vi för att det skulle bli ett slut på den syriska ockupationen och nådde det målet, säger Khairallah.
Syrien lämnade Libanon i april 2005. Kort därefter återvände FPM:s ledare, den kristne före detta generalen Michel Aoun, till Libanon efter 15 års exil i Frankrike. Han kom lagom till parlamentsvalen, men råkade snabbt i konflikt med resten av det anti-syriska blocket och drev hårt sin egen linje. 14-marsrörelsen vann majoriteten av regerings- och parlamentsposterna. FPM anslöt sig till oppositionen.
- Nu protesterar vi för att få en större roll i regeringen, säger Khairallah.
Efter det 34 dagar långa Hizbollah-Israelkriget i somras krävde oppositionen en tredjedel av ministerposterna, vilket ger vetorätt i regeringsbeslut. Detta är något som 14-marsrörelsen vägrar att gå med på. De hävdar att det bakomliggande syftet är att hindra att de misstänkta för mordet på den före detta premiärministern Rafik Hariri, och fem andra Syrienkritiska libaneser ställs inför rätta i en internationell tribunal. FN:s förundersökningar om Hariri-mordet har pekat ut den syriska och libanesiska underrättelsetjänsten.
- Vi har gått med på upprättandet av en tribunal, men hur ska vi kunna lita på att domarna är rättvisa - varför ska domstolen bara bestå av utlänningar? Är libanesiska jurister inte bra nog, frågar sig Muhammad Rahhal från Marada-partiet.

I början av november avgick samtliga fem shiitiska ministrar samt en kristen. Därmed menar oppositionen att den sittande regeringen inte har någon legitimitet eftersom Libanons statsskick kräver att alla landets 18 muslimska och kristna samfund representeras i regeringen. Oppositionen kommer att kräva nyval, även om en nationell samlingsregering bildas.
- Regeringen representerar inte Libanons folk. Blir det omval vinner oppositionen majoriteten av platserna i regering och parlament, påstår Bechara Khairallah från FPM.
Libanons politiska historia har dominerats av politiskt köpslående och allianser mellan politiker med mycket olika ideologiska övertygelser. Koalitionerna har aldrig varit särskilt långlivade. Khairallah tror dock inte att oppositionen kommer att splittras i framtiden. Att Hizbollah och Amal står nära Syrien ser han inte som ett problem.
- De är också libaneser och har hundratusentals anhängare. Därmed ska deras åsikter respekteras. Redan 1998 sa general Aoun att när Syrien drar sig tillbaka från Libanon ska vänskapliga relationer upprättas mellan våra länder, säger Khairallah.
- Vi är inte pro-syriska, men numera är Syrien ett av få länder som går emot USA:s och Israels strategier för att dominera Mellanöstern. Om vi måste välja mellan Syrien och Israel så väljer vi Syrien. Men vi är emot att den syriska regeringen blandar sig i våra inhemska affärer, säger Soha Achi från kommunistiska Popular Democratic Party, PDP, som grundades 1972.

Oppositionen planerar nu nya steg för att få sina krav uppfyllda, men de flesta säger att de river sina tält om en kompromiss nås. PDP är dock ett undantag. Det rådande systemet utestänger partiet från parlament och regering på grund av att det inte är baserat på religion.
- Vårt slutliga mål är ett sekulariserat politiskt system, avslutar Soha Achi.