Först ut var, inte oväntat, Nederländerna 2001 med könsneutralt äktenskap. Att länder som Sydafrika och Spanien skulle bli före Sverige kanske var något otippat. Även att en borgerlig regering i praktiken skulle lyckas driva igenom könsneutralt äktenskap, mot ett av regeringspartiernas uttryckliga vilja, var något otippat. Inte sällan undrar jag dock om det verkligen är äktenskap vi vill ha? För hbt-personer borde det symboliska likställandet av kärlek oavsett till vilket kön den riktar sig väga allra tyngst. Särskilt eftersom det juridiska likställandet redan infunnit sig med partnerskap och möjligheten till gemensamt föräldraskap.

Äktenskap är i sig en historisk kvarleva från ett samhälle där egendomar skulle hållas intakta genom generationer. I vårt individcentrerade samhälle har institutionen kryddats med kärlek. Drömmen om livslång kärlek till en och samma människa. Avsevärd energi och en hel del kapital investeras fortfarande i denna dröm om att ”du är den ende för mig och så ska det förbli”. Så till den grad att provokationen fortfarande är ansenlig för många om de möts av människor som uttalat struntar i tvåsamhet. Som visar att kärlek och tvåsamhet inte är samma sak. Och att inte heller barnafödande och tvåsamhet är samma sak. Det går att älska mer än en och vara trogen mot båda. Det går också att älska en och ha sex med flera utan att vara otrogen. Att vara otrogen är att ljuga om sina förehavanden och att svika i stunder då man behövs. Inte att reservera sin själ och sin kropp åt en enda person för eviga tider, med eller utan att detta har konfirmerats framför en präst eller borgerlig vigselförrättare.

Jag kommer att få gå på mer än ett samkönat bröllop. Det kommer att bli roligt. Den kärlek två personer kan hysa för varandra är individuell och unik. Förvaltar man den väl kan den hålla hela livet. Kanske känner man inget behov av någon mer kärlek i sitt liv än den till sin ende partner. Vi som gör det och tycker det kan fungera rätt bra med relationsmångfald har ändå aktivt verkat för införande av könsneutralt äktenskap. För att åtminstone relationshierarkin mellan heterosexuell och homosexuell kärlek ska försvinna. Nu är tiden dock inne att blicka framåt. Relationshierarkin mellan monogam kärlek och polygam kärlek behöver också försvinna.

Här är kanske dock inte längre äktenskapet det ideala verktyget för att uppnå utveckling. Debatten slirar då ofta in på att handla om religiöst motiverat månggifte. Bäst kanske att låta monogamisterna ha äktenskapet i fred. Däremot finns det all anledning i världen att finna samlevnadsformer som, i likhet med den svenska sambolagstiftningen, kan få visst juridiskt skydd. Att framtida generationer kommer att nöja sig med alternativen att gifta sig med en person, vara sambo med en person eller att vara ensamstående tror jag inte riktigt på.