Journalister organiserar sig i ”Europas sista diktatur”
Allt fler vitryska journalister går med i journalistförbundet BAJ som nu har fler än 1000 medlemmar. Men villkoren för journalister är hårda i ett land där det är förbjudet att kritisera staten eller att trycka oberoende tidningar.
Den 28 september är det parlamentsval i Vitryssland. Alexander Lukasjenko kommer med all sannolikhet gå segrande ur ännu ett val.
Tack vare en missnöjesvåg efter Sovjetunionens fall vann Lukasjenko presidentvalet 1994. Efter valet – som präglades av valfusk – ändrade Lukasjenko konstitutionen för att ge sig själv mer eller mindre obegränsad makt. I parlamentsvalet 2004 och presidentvalet 2006 omvaldes Lukasjenko, men även dessa val motsvarade inte internationella kriterier för demokratiska val.
Vitryssland har kallats ”den sista diktaturen i Europa” och villkoren för journalister som inte vill jobba för den statliga propagandaapparaten är hårda.
– Vad som än sägs i media som kan tolkas negativt om presidenten eller Vitryssland, är enligt lag diskriminering. Det är en rätt unik situation, säger Andrus Klikunou, talesperson för journalistförbundet BAJ.
Klikunou hänvisar till ”lagen om diskriminering mot Vitryssland” som bland annat gör det straffbart att kritisera staten. Censuren gör att BAJ utåt sett är ett informativt center där journalister kan få juridiskt stöd.
BAJ rapporterar även om medielandskapet, anordnar fortbildningsprogram för journalister och mycket mer. Huvudmålet är en självständig journalistik i landet. BAJ har medlemmar från både statliga tidningar och oregistrerade tidningar.
– Vissa av våra medlemmar är rädda att få sparken. Man låter bli att säga att man är medlem här, säger professor Mikhail Pastukhou, ledare för BAJ:s juridiska avdelning.
Diskrimineringslagen är bara ett av många problem som mediearbetare tampas med i Vitryssland.
– Två av våra rikstäckande nyhetstidningar måste tryckas i Ryssland. Tre gånger i veckan skickar tidningen Nevrudna Vula sitt material. Det är helt enkelt förbjudet för tryckföretagen att samarbeta med dessa tidningar. Detta gör att det blir skyhöga transportkostnader. Många tidningar har gått i konkurs, säger Andrus Klikunou.
Aliaksandr Starykievich är ställföreträdande ordförande på BAJ. Hans tidning för fria handelsfack stängdes ner av monopoldistributörerna Belsayuzdruk och Belposhta, åtminstone den fysiska tidningen. Den lever vidare på webben.
– Det finns alltid något sätt att ta sig igenom byråkratin. Många av de vitryska hemsidorna ligger på servrar i Polen. Men här i Vitryssland är det en annan historia. Internetanvändare kan stängas av och hemsidor har stängts ner, berättar Starykievich.
Mikhail Pastukhou säger att det skiljer sig mycket innehållsmässigt mellan de statliga och de oberoende tidningarna.
– De självständiga tidningarna skriver fakta information. Kritiken finns där, men man måste läsa mellan raderna.
– De statsägda tidningarna har ett syfte – att lyfta fram regimens tankar och åsikter. Kolla bara på de nybyggda byarna på landsbygden. Läser man en propagandistisk artikel är det himmelriket att bo där. Är det fakta man sysslar med, kan man inte skriva sådant för det stämmer inte. Det är inga som flyttar dit, för det är inga som vill bo där, säger Mikhail Pastukhou.
I Vitryssland ägs 164 av 218 registrerade tv- och radiokanaler av staten. Sedan 1996 har informationsdepartementet dragit tillbaka 1 214 sändningstillstånd/utgivningsbevis för ickestatliga medier.
Det finns cirka 30 politiska och självständiga tidningar i Vitryssland. Nästan hälften av tidningarna har blivit borttagna från tidningsstånden och det går inte att prenumerera på dem. De tidningar som inte är statliga är främst nöjes- och annonstidningar.
Den 8 februari i år blev det lag på att alla sökande till journalistik- och juridikutbildningar måste först ta flera psykologiska test utförda av utbildningsdepartementet.
