Litteratur

Författare Véronique Tadjo Översättning Åsa Larsson Förlag Leopard

När Véronique Tadjo var i tioårsåldern fick hon för första gången höra legenden om baoulédrottningen Abraha Pokou. Den unga kvinnan fascinerades av berättelsen om den osjälviska amasonkvinnan som för att rädda sitt folk undan blodtörstiga förföljare offrade sin ende son och kastade honom i den rytande Komoéfloden som tacksamt delade sig och lät det flyende folket passera. I vuxen ålder, när krig och våld blev en ovälkommen del av författarinnans vardag, började Véronique Tadjo se sin barndomshjältinna i ny dager. Med ens framstod drottning Pokou som en makttörstande härskarinna beredd till vad som helst för att grunda sitt rike och åtnjuta ära och berömmelse. Legenden om hur Baoulériket grundades på 1700-talet blev en påminnelse om nutidens situation kring Elfenbenskusten, med allt vad den innebär av etniska konflikter och politiskt kaos.

För att försöka förstå sin mångfacetterade barndomsidol, men även i viss mån sitt lands problematiska situation, har Véronique Tadjo bearbetat och omtolkat den för Elfenbenskustens historieberättande så betydelsefulla legenden. Drottning Pokou – concerto för ett offer är en 92 sidor kort reflektion över kvinnors relation till makt och våld. I fem små berättelser med fem alternativa slut möter vi lika många olika läsningar av mänskligt samvete och möjligt handlande. I en version följer den ångestdrabbade modern sin son ner i vattnet där hon förvandlas till havsgudinna. I en annan vägrar hon mot högre makters inrådan offra sitt enda barn, med död och förintelse av ett helt rikes invånare som följd. En tredje version av drottning Pokou offrar inte bara sin son utan även sin mjäkige make för att erövra makten. Och så vidare.

Véronique Tadjo, född 1955 i Elfenbenskusten men numera bosatt i Sydafrika, är verksam som författare, illustratör och konstnär. Drottning Pokou, den första av hennes romaner som översatts till svenska, kom ut redan 2005 och belönades då med prestigefyllda franska Grand Prix Littéraire de l’Afrique Noire. Och det välförtjänt. Att problematisera kring en legend ursprungligen använd som skapare av etnisk tillhörighet (baoulé utgör med sina 23 procent en av de största etniska folkgrupperna i Elfenbenskusten) är onekligen ett intressant grepp. Och inte blir det hela sämre när språket är så poetiskt ringlande att boken i princip läser sig själv.

Drottning Pokou – concerto för ett offer kan med fördel läsas som en kommentar till dagens situation för en hel afrikansk kontinent, där etnisk tillhörighet blivit en källa för konflikter med rasistiska förtecken snarare än någonting annat. Då blir den lilla boken inte bara en språklig fröjd utan även politiskt angelägen.