Expertkommentatorer pratade om pinsamma prioriteringar, och en outtalad uppfattning att damfotbollen får skylla sig själv när den inte skapar intresse, låg i luften.

Men tiderna förändras. Även elitidrottare drabbas ibland av professionell backlash när verkligheten slår tillbaka och privatlivet inte riktigt går att förena med karriären. Damfotbollen, som till stor del tvärtom befolkas av kompromisslösa idealister, är inte ensam om detta. Det får inte desto mindre den äldre manliga sportjournalisteliten att skruva på sig en aning generat varje gång det uppdagas.

Zlatan Ibrahimovic gör ingen hemlighet av att familjen är viktigast i hans liv. När systern Sanela skulle gifta sig samma dag som Sverige mötte Malta i VM-kvalet bad Zlatan om ledigt, men förbundskapten Lagerbäck sa nej. Då hade anfallspartnern Henrik Larsson året innan lagt landslagströjan på hyllan inför fotbolls-EM i Portugal just med hänvisning till familjen. Svenska folket stämde upp i bön och komponerade ett upprop med ungefär lika många namnunderskrifter som röstdeltagandet i ett genomsnittligt riksdagsval. Allt för att Henke skulle 'tänka om'.

För inte ska väl något så alldagligt som en önskan att spendera mer tid med sina barn stoppa en landslagshjälte från att försvara de blågula färgerna i årets idrottsliga höjdpunkt?

Att få tävla på elitnivå och bli uttagen i landslagssammanhang är ju som bekant en ära och inte någon position att förhandla utifrån.

Ni vet hur det gick. Henke blev en fotbollsmartyr med lysande gloria som gjorde vad han skulle i EM och mer därtill. I efterhand pratar ingen om hans tillfälliga pappaledighet från landslagsuppdraget. För helst vill vi förstås att idrottare inte ser sitt utövande som ett yrke alls. Åtminstone utgår vi från att de älskar sina jobb lite mer passionerat än oss andra.