På den Europeiska kommissionens hemsida står det klart och tydligt att presscentret 'ska hålla media informerad om kommissionens arbete, på ett sätt som är så öppet, tydlig och tillgängligt som möjligt'. Presskonferenserna ska alltså fungera som en service för massmedierna i EU:s medlemsstater som i sin tur förmedlar budskapet till sina läsare. Talesmän som representerar den Europeiska kommissionen ger information och journalisterna får ställa frågor.

Men att hålla massmedia informerad, innebär det att svara på frågor eller ge viktig information i vilket fall som helst?

Nico Wegter, före detta talesman vid den Europeiska kommissionen tycker att ansvaret ligger hos journalisterna.

- Jag förmodar att de är så pass kunniga att de vet vad de ska fråga, menar Nico Wegter.

Men om journalisterna inte frågar?

- Jag berättade bara det jag ville få ut. Jag berättade inte hela sanningen, men jag ljög aldrig, säger Nico Wegter. Han tycker inte att detta är att ljuga, möjligtvis kan han erkänna att han dolde information med flit.

- Ja, så kan man se det, men det är upp till journalisterna att fråga. Hade de frågat så hade jag svarat.

Men hur ska journalisterna veta vilka frågor som är rätt att ställa för att få ut så mycket information som möjligt?

Nederländska Marianne Peters är ordförande i European Journalism Training Association. Organisationens mål är att främja ett samarbete mellan olika slags journalistutbildningar runt om i Europa. Hon tror att samarbete också är receptet för att som journalist lyckas med EU-bevakningen.

- Journalisterna måste hjälpa varandra och lära av varandra, säger Marianne Peters.

Den bild hon ger av klimatet bland journalisterna på plats i Bryssel förvånar säkert många. I vanliga fall brukar journalister tävla och göra allt för att konkurrenten inte ska få samma information som de själva. Få journalister ger frivilligt bort ett nyhetstips. Enligt Marianne Peters är EU-rapporteringen annorlunda.

- Alla vill ju få det rätt och det är omöjligt att utöva undersökande journalistik och samtidigt hinna med all den vanliga nyhetsbevakningen, förklarar hon.

Det bästa sättet att få information på är enligt Peters att gå på presskonferenser, lyssna på vad som sägs där och få idéer från andra journalister. Sen gäller det att ha kunskap att välja rätt ämnen att rapportera om.

- Första gången i EU är det mycket att lära, det tar sin tid, men sen vet man vad man ska fokusera på. Med tiden säger de flesta journalister att de lär sig EU på samma sätt som de tidigare har lärt sig sitt eget politiska system i hemlandet, säger Marianne Peters.

Hon menar att EU inte är lika komplicerat som det låter. Peters jämför den Europeiska unionen med ett högt berg. Först verkar det svårt att ta sig över, men med tiden lär man sig att komma runt berget på bästa sätt.

Att EU:s tjänstemän och politiker ofta är tränade för att möta massmedia tror inte Marianne Peters spelar så stor roll.

- De är tränade att möta journalisterna, men journalisterna är i sin tur tränade att möta politiker. I Bryssel tror jag att alla är på samma nivå.

Hon tar den Europeiska kommissionens före detta talesman Nico Wegter som exempel.

- Nico Wegter var känd för att vara väldigt tillgänglig. Han bråkade aldrig med media. Det är så spelet fungerar, säger Marianne Peters.

Men man måste lära sig spelreglerna. En journalist måste våga vara obekväm och se kritiskt på den information som ges. Marianne Peters tillägger:

- Som journalist ska man komma ihåg att man bryr sig mer om världen än om vad någon talesman för Europeiska kommissionen säger. Journalisten måste arbeta för sin publik.