När Zimbabwe blev fritt 1980 var Robert Mugabe världsfavorit. Han föreslogs till och med till Nobels fredspris. Gerillaledaren som segrat i frihetskriget mot Ian Smithregimen och det vita Rhodesia.

Men det är inte helt självklart att en bra gerillaledare blir en bra president. Mugabe har ägnat större delen av sitt liv åt sitt land. Må vara att han levt mycket gott under tiden. Och även torterat, dödat och utvisat sina fiender. Om Mugabe skulle förlora makten riskerar han således att ställas inför rätta i Haagdomstolen. Självklart är det ingen framtid för en man som vill förklaras som hjälte efter sin död.

- Robert Mugabe kommer inte att lämna ifrån sig makten frivilligt, påpekar Trevor Ncube, zimbabwier och chefredaktör för den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian.

Om regeringspartiet, Zimbabwe African National Union - Patriotic Front, ZANU-PF, Robert Mugabes parti, får två tredjedels majoritet i parlamentet, kan man utlysa en folkomröstning för att konstitutionen ska ändras. I så fall innebär det att Robert Mugabe kan utse en premiär-minister som också kan bli hans efterträdare.

Mugabe har sagt att han kommer att sitta kvar till år 2008. Då kan han dra sig tillbaka till sitt nyligen färdigbyggda privata residens i Borrowdale Brook och umgås med sin 40 år yngre hustru Grace och sina barn. Han behöver inte lämna Zimbabwe.

- Mugabe och hans anhängare i ZANU-PF har slutat att regera. Nu handlar det bara om att behålla makten, påpekar Trevor Ncube.

President Mugabe använder sig av alla tillgängliga maktmedel; lagar som begränsar medborgarnas frihet vad gäller yttrande-, press- och mötesfrihet, militären, umgdomsmilisen, polisen, säkerhetspolisen och av mat. Att använda mat som politiskt påtryckningsmedel är förbjudet enligt internationell lag. Zimbabwes regering tackade nej till FNs matbistånd av majs 2004. Nu är befolkningen beroende av de regeringskontrollerade majslagren som delas ut av Grain Marketing Board, GMB. Majs är basmaten för de flesta zimbabwier.

Alltfler militärer får höga poster i förvaltningen och kommer också att finnas i vallokalerna. Ungdomsmilisen ska hjälpa till vid röstningen och dela ut majs till de som röstar på ZANU-PF. Men president Robert Mugabe har sagt att han vill att valet ska bli en fredlig seger och en läxa för kritikerna både inom och utom landet. Han har också undertecknat Södra Afrikas utvecklingsgemenskaps, SADC, parlamentariska forums riktlinjer vad gäller demokratiska val. Trots detta har de inte inbjudits att övervaka valet.

Amnesty säger i sin rapport om valet i Zimbabwe att det har kommit förvånansvärt få rapporter om politiskt våld inför valet 31 mars. Amnesty menar dock att detta är en medveten strategi från regimen.

'Man vill överyga omvärlden om att detta är ett val fritt från politiskt våld. I stället använder regimen osynliga hot och ickevåldstaktik för att skrämma', säger man i ett pressmeddelande.

- Vi är övertygade om att valet är riggat, poängterar Trevor Ncube.

Det finns en utbredd rädsla för att rösta bland zimbabwierna och också en rädsla för vad som händer efter valet.

Enligt Amnesty kommer valurnorna att vara genomskinliga, vilket gör att röstsedlarna blir synliga. Röstsedlarna kommer också att räknas på plats. På så sätt kan rösträknarna se hur många som röstat på till exempel oppositionspartiet MDC, Movement for Democratic Change, i ett område. Detta kan leda till repressalier i just detta området.

Men varför gör då till exempel Sydafrika inte något åt Mugabe? Enligt Trevor Ncube är Robert Mugabe en populär person bland de svarta i Sydafrika. Han framstår som en radikal revolutionär som kritiserar den gamla kolonialmakten Storbrittanien och slänger ut de vita ur Zimbabwe, trots att han även fängslar och torterar svarta zimbabwier.

Trevor Ncube menar också att Sydafrikas president Thabo Mbeki anser att MDC och Morgan Tswangirai inte är något att räkna med. Därför agerar inte Thabo Mbeki, utan utövar den så kallade tysta diplomatin.