2005 är mikrokrediternas år
FN har utsett 2005 till mikrokrediternas år. Enligt internationella experter är mikrokrediter, små lån till fattiga människor, ett effektivt sätt att bekämpa världsfattigdomen.
- Mikrokrediter utgör ett verktyg som kan bli viktigt för att uppnå millenniemålen, säger svensken Lennart Båge, chef för FNs jordbruksfond, IFAD. Enligt Båge kan systemet spela en mycket viktig roll i utvecklingsarbetet eftersom mikrokrediterna gör det möjligt för småbönder att öka sina inkomster och höja sin levnadsstandard genom att starta egna småföretag. Som exempel nämner Båge Egypten, där man sett goda resultat inom jordbruket. Skördarna har i vissa fall ökat drastiskt, efter att man infört systemet.
Även i Latinamerika, särskilt i Argentina, Mexiko, Peru och Bolivia, finns positiva exempel. Och i dessa länder drivs 80 procent av satsningarna av kvinnor. Samtidigt påpekar Båge att 70 procent av världens fattiga inte har tillgång till krediter, sparkonton och banktjänster - vilka alla är nödvändiga för att kunna skapa och sköta små företag.
IFAD har tillsammans med två andra Rom-baserade FN-organ; livsmedels- och jordbruksorganisationen FAO samt Livsmedelsprogrammet WFP, uttryckt att det är möjligt att förverkliga de åtta millenniemålen i tid. Men detta kräver att både de rika länderna och utvecklingsländerna genast genomför olika projekt. Bland dessa skulle mikrokrediter kunna spela en viktig roll.
Millenniemålen, som ska vara uppfyllda år 2015, antogs av världens statschefer år 2000. De övergripande målen är att fattigdomen ska halveras, alla barn ska gå i grundskolan, jämställdheten mellan könen ska öka, barn- och mödradödligheten ska minskas samt att spridningen av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar ska hejdas.
Enligt IFAD, FAO och WFP måste de fattiga länderna genomföra nödvändiga åtgärder samtidigt som det internationella samfundet ska agera för att ge stöd.
Enligt Pedro Sánchez, som arbetar med jordbruksfrågor vid Earth Institute på Columbia University i New York, krävs det en annan inställning bland såväl regeringar som hos det internationella samfundet om fattigdomen ska kunna bekämpas. Enligt Sánchez vet alla i teorin vilka åtgärder som är mest effektiva för att bekämpa fattigdomen, men det som nu krävs är 'en större politisk vilja och mer engagemang'. Han menar att en viktig komponent vore att se till utvecklingsländerna slipper ifrån tvånget att betala av på sina utlandsskulder.
