Homosexuella mår dåligt på jobbet
Tystnaden kring homo- och bisexuella är den allvarligaste formen av diskriminering. Det visar en enkät om homo- och bisexuella i arbetslivet. Slutsatsen blir att sexuell läggning måste diskuteras mer i arbetsmiljösammanhang, menar forskaren Carina Bildt.
Carina Bildt på Arbetslivs-institutet har analyserat resultatet av den enkätstudie om homo- och bisexuella i arbetslivet som genomfördes 2003 på uppdrag av näringsdepartementet. Enkätresultatet visar bland annat att diskriminering, trakasserier och fördomar är vanligt förekommande på arbetsmarknaden.
Totalt svarade 13 500 personer, hetero- homo och bisexuella, på enkäten, vilket är hälften av dem som tillfrågades. Carina Bildt menar att siffrorna trots det är pålitliga.
- Vi har tittat på bakgrundsfakta, och sett att de är representativa för befolkningen. Men det är nog så att de som är längst in i garderoben inte har svarat, säger hon.
Siffrorna visar en anmärkningsvärd skillnad mellan homo- och bisexuella som är medlemmar i någon stödförening och dem som inte är det. Främst gäller detta öppenhet på arbetsplatsen. Runt 80 procent i den så kallade intressegruppen är öppna med sin läggning. Motsvarande siffra i befolkningsurvalet är inte mer än 48 procent. Carina Bildt tror att den senare siffran representerar den generella situationen för icke-heterosexuella på arbetsmarknaden.
En analys av enkäten visar att risken för försämrad hälsa är 30 procent högre hos dem som döljer sin läggning på arbetsplatsen jämfört med dem som är öppna. Tystnaden kring, och osynliggörandet av homo- och bisexuella, är den allvarligaste formen av diskriminering.
Trots att diskrimineringslagen inkluderar sexuell läggning sedan 1999 fortsätter alltså förtrycket av homo- och bisexuella på våra arbetsplatser.
Birgitta Tångerby från Kommunal i Haninge tror att många väljer att inte anmäla diskriminering och trakasserier på grund av den kärva arbetsmarknaden.
- Man är rädd om sin anställning. Detta präglar alla typer av problem, det är väldigt tyst ute på arbetsmarknaden. Det bråkas inte lika mycket längre, menar hon.
Markus Andersson, också han från Kommunal i Haninge, tror att det handlar om uppgivenhet och rädsla, om inställningen att en anmälan ändå inte skulle leda någon vart. Och att om man börjar bråka slår det tillbaka på en själv. Han ser också synen på facket som en inte helt obetydlig faktor. Många har bilden av facket som konservativt och lite 'gubbigt'. Det kan föra med sig att homo- och bisexuella känner sig orepresenterade. Men Markus Andersson tror att det kommer att ändra sig när en ny generation fackliga arbetare växer fram.
- Vi ser en svårighet att göra oss synliga för homo- och bisexuella. Men vi har ett pågående arbete med att attrahera den här gruppen. Vi vill visa att vi finns till för dem, och inte bara engagera dem som arbetare utan även inom facket, berättar han.
Kommunal har bland annat haft informationstält under Stockholm Pride och är även ute på arbetsplatser där man gör värderingsövningar och diskuterar attitydfrågor. Och det är vid dessa tillfällen frågor om sexualitet måste lyftas in, menar Birgitta Tångerby. Kommunal är dessutom med i projektet Normgivande mångfald, där de jobbar med diskrimineringsfrågor inom kyrkan.
- Det handlar om attitydförändring, både hos oss och ute på arbetsplatserna, säger Markus Andersson.