Tariana Turias imponerande uppgång i de senaste opinionsundersökningarna sänder intressanta politiska signaler då den symboliska 'bussen' hon skapat kan bli en politisk vågmästare i Nya Zeelands nästa parlamentsval 2005.

Bussen beskriver väl den situation många maorier befinner sig i. Utgörande så lite som 15 procent av Nya Zeelands befolkning kämpar de för att få politiskt inflytande för att hålla de skyhöga nivåerna av arbetslöshet, kriminalitet, dålig hälsa, och ungdomar som hoppar av skolan nere.

När Turia tog plats i parlamentet för 6 år sedan var hennes mål att förbättra den besvärliga situation många maorier befinner sig i. Hon blev snabbt en viktig pusselbit i det vallöfte Labour-partiet hade givit om att minska gapet mellan maorierna och resten av den nyzeeländska befolkningen.

Det tog dock inte lång tid innan partiet sakta började byta inrikting och skifta fokus. Turia som är känd för sina avskalade och direkta beskrivningar av Nya Zeelands koloniala historia förbjöds att hålla offentliga tal med mindre än att de var cencurerade av partiet. Under Turias och maoriernas höga protester lade sedermera partiet ner sin uttalade ambition att minska gapen i samhället.

Än värre blev det sedan partiet gick ut med att de ämnade göra ändringar i Waitangi-fördraget mellan bosättare och maorier från 1840. Fördraget formulerade maoriernas fortsatta rättigheter mot att de gick med på att falla under den brittiska kronan. Ända sen fördraget skrevs har maorierna kämpat för att påminna Nya Zeelands styre om vikten av dess innehåll. Men lika många gånger har löftena kullkastats och maorierna har falit offer för strukturell diskriminering och rasism. Och det är egentligen bara under de senaste trettio åren som labour partiet gjort vissa ansträngningar för att upprätthålla fördragets status. Tidigare i år tog dock hela utvecklingen ett jättekliv bakåt när partiet fick panik på grund av fallande opinionssiffror som hade sin grund i en ras-debatt som tagit sin början i den vita medel- och överklassen. Man lagstadgade utan omsvep bort maoriers rätt till en viss del mark.

Det var det som fick Tariana Turia att slutligen lämna partiet. Men den stora händelsen i samband med lagstadgningen var ett vredesutbrott bland morierna på Nya Zeeland

som man aldrig sett maken till. Händelsen enade de många olika maorie-stammarna och i det nya partiet sitter nu ledarna för samtliga stammar.

Anledningen till att de nu kan bli en vågmästare i det kommande valet är att valsystemet omformades 1996. Det nya systemet gör att det är lättare för mindre partier att finna sig väg till kammaren och detta har banat väg för såväl ett extrem-höger parti som ett grönt parti. Och då, naturligtvis, Maori-partiet. Förutom de sju platserna i den 120 platser stora kammaren som är avsatta till maorier kan de nu kämpa om de ordinarie.

De kommande månaderna kan nya zealändarna se fram emot en valkampanj där rasfrågor och diskriminering kommer vara nyckelfrågorna. Det största oppositionspartiet, National Party, gör ingen hemlighet av att de vill slänga

Waitangi-fördraget i soporna och ta bort de sju plaserna i kammaren som är avsatta till maorier. Turias Maori-parti står stenhårt fast vid fördraget och kräver inte bara att det följs utan kräver också fler förändringar i samhället som ökar maoriernas möjligheter att leva på samma villkor som alla andra. Labour-partiet står mittemellan och försöker fånga alla röster som hamnar utanför.

Så, vad bussen Tariana Turia gjort sig känd för anbelangar så verkar den bli tvungen att ta in på nya vägar ganska snart. Och oavsett vad slutdestinationen blir så kan nog en ganska omskakande resa utlovas.