Auguste Rodin (1840-1917) var en outsider som med sitt djärva uttryck i nyskapande skulpturer kom att förändra skulpturkonsten för alltid. Många av hans skulpturer har med tiden blivit ikoniska, till exempel Kyssen och Tänkaren som återfinns i otaliga reproduktioner. En sökning på The Thinker ger i dag flera miljoner träffar. Men när hans skulpturer visades på utställningar under 1800-talets sista år ansågs de antingen för vågade och realistiska eller för ofärdiga och utan berättande sammanhang. I fokus hos Rodin fanns alltid människokroppen och i en och samma figur kunde han fånga både en realistisk kropp och ett starkt känslouttryck. På så sätt kan han uppfattas som en av de sista klassiska skulptörerna, samtidigt som han var progressiv och nyskapande i och med sitt levande och spontana formspråk. Det som omvärlden uppfattade som ofärdigt kunde för Rodin vara det mest fulländade. ”I varje ting upptäcker konstnären den inre sanning som lyser fram under formen” sa han.
I Nationalmuseums utställning på Konstakademien visas ett 50-tal av Rodins skulpturer i olika versioner och i olika material, bland annat några av hans mest kända verk såsom Kyssen, Tänkaren och Je suis belle.