Kultur

Samtidigt Som skivdebuterar med en ep laddad med energisk och naiv pop.

När man bara orkar sätta ned den ena foten framför den andra för att hjärnan inte längre förmår formulera vettiga tankar då är man troligen köks- eller servicepersonal i restaurangbranschen.

När Bonniers konsthall presenterar årets stora satsning på ung svensk konst stavas samtiden verklighetsflykt. Gemensamt för majoriteten av de 28 medverkande är ett intresse för teaterns beståndsdelar. I utställningens tipsande anda får våra egna konstkritiker tipsa om sina favoriter här intill.

Med sin befriande kombination av explicit sexuella motiv och en uppenbar ilska över samhälleliga maktstrukturer, är Sara Erikssons bilder ett välkommet tillskott i en ibland alltför likriktad radikalfeministisk tecknartradition. De självutlämnande, samtidigt cyniskt distanserade teckningarna är fyllda av en humor som gränsar till det absurda och visar en värld av små, groteska varelser någonstans mellan djur och människa. Som den de Sade-influerade figuren L som i Libertin som får alla kroppsöppningar stimulerade av handskbeklädda händer. Sara Eriksson är född 1978 och utbildad vid Kunstakademiet i Trondheim samt Konsthögskolan i Umeå. Hennes smått bisarra vardagsiakttagelser säger saker om dig som du inte tänkt på tidigare och tar över någonstans där Jesper Waldersten och Jan Stenmark börjar kännas som farbröder.