Sorgesånger till samhällets vingbrutna förlorare
Jag vet inte om genrebeteckningen noveller egentligen är en så bra benämning på Jonas Berghs nionde bok Till Killor with love. Inte om man med det menar koncentrerade och tydligt avdelade berättelser med början, mitt och slut. Istället skulle man kunna tala om berättelser i rörelse, som hakar i varandra och utgör en helhet som är större än summan av delarna.
