Helena Svensson

Laglig graffiti i Norrköping

En sexhundra meter lång mur. Ett antal kommunala tunnlar. Allt prytt av graffiti - laglig graffiti.

'Oslagbart se sitt nymålade tåg rulla in på morgonen'

Graffitimålare. Anarkistiska tonårsyngel i svarta munkjackor som desperat söker uppmärksamhet eller? Möt Anders - en illegal konstnär.

'Kollektivtrafikpengarna ska användas till kollektivtrafik'

100 miljoner om året. Det är vad SL hostar upp för att sanera klotter och annan skadegörelse.

- De pengarna kunde man haft roligare - och fått mer kollektivtrafik för, säger Maria Adolfsson.

Slutstation - sanering

Klotter på tunnelbanetåg saneras med hjälp av högtryckstvättar. Och medel som är så starka att materialen i klottersaneringshallarna rostar, ärgar och skrumpnar ihop.

Exakt vad medlen i förlängningen gör med vår miljö - och sanerarnas hälsa - är svårt att veta.

Målning mellan mossa och myrar

Mitt på dan var luften fortfarande klar och muren ännu torr. Av med locket, på med en cap, skaka, testspraya. Perfekt! Fyra timmar senare finns inte en torr yta - allt är översprayat.

Rollern klafsar fram över indigoblå, utstuderat spretiga bokstäver. Döljer och förgör. Lämnar ett smutsgrått brett avtryck, som kölvattnet efter en Finlandsfärja. Äter den tidigare graffitin - för att bereda.

Ett krig mellan pengar och unga viljor

Vi pratar om det offentliga rummet som om det vore stadsmiljöns svar på allemansrätten. Men hur är det egentligen? Är inte huvuddelen av det offentliga redan paxat och ägt? Den strömlinjeformade reklamen tillåts breda ut sig, samtidigt som man begår en olaglig handling om man tejpar upp en lapp på ett elskåp. Tydligast märks kanske spänningen i graffiti-frågan. Mer eller mindre unga och medellösa mot samhällets ordningsmakt och kapital. Lagar och samhällsekonomiska värden som låter högtryckstvättarna tala, mot dem som tar sig friheten att skrika inkognito - via sprayburkar.