Blogg

Våren innebär nystart och en påminnelse om den livskraft som slumrat i jorden. Det är en tid för att börja om och göra om. Naturen är förlåtande på det sättet. Det vi misslyckades med föregående säsong kanske kan gå bättre i år. Dock är det lätt att bli överambitiös när vårsolen lyser och mycket ska ske samtidigt med upparbetning av jorden, gödsling, sådd, ogrässtörning, beskärning etc.

Maj är månaden för det mesta av sådden på friland. I slutet av månaden kan man också plantera ut sina förkultiveringar. Principerna för sådd är ganska enkla och bygger på att sätta frön ungefär lika djupt som de är stora, alltså potatisar grävs ner lite, bönorna trycks ner någon centimeter, och de allra minsta fröerna strös i jordytan. Det är bra att vattna jorden innan sådd. Radavstånd finns ofta angett på fröpåsar eller i frökataloger. Jag är själv en riktig slarver när det gäller tillräckliga avstånd och raka rader. Kaos och rundade former har sin charm i en odling, men det underlättar inte alltid när man ska ogräsrensa.

Tidig ogräshantering är för övrigt viktigt för att få en behaglig odlingssäsong. Det första steget är att ta reda på vilka ogräs man har att tampas med. Är det rotogräs eller fröogräs, hur är balansen mellan ogräs och odling osv? Ett sätt att bygga bort ogräsproblemet är förstås att odla i lådor eller pallkragar med marktäckväv i botten. Bästa jord-, fuktförhållanden och maskarbete får man dock om man odlar utan avskiljare från jorden.
Rotogräsen är svårast att bli av med. De har djupa rötter som sprider sig ohämmat och bildar nya plantor. Kirskål och kvickrot kan ge vem som helst mardrömmar. Har rotogräsen tagit över, så återstår nästan bara att täcka ytan under minst en, och gärna två säsonger. Här kan det behövas en kombination av täckmaterial. Tidningar och kartong, med halm och organiskt material ovanpå är ett sätt som samtidigt bygger upp jordens näringsinnehåll, täckduk som släpper igenom vatten är en annan variant. Vid lättare ogräsproblematik kan man jobba med täckning mellan plantorna under säsongen från t.ex. gräsklipp, halm och trädgårdsrens.

Vi vet ju av erfarenhet att det onda ofta har något gott med sig. Ogräs kan också hjälpa oss  och ge oss kunskap i vårt odlande. Mycket nässlor indikerar att det finns gott om kväve. Maskrosen kategoriseras inom permakultur som en dynamisk accumulator. Detta betyder att maskrosen har  djupa rötter som pumpar upp näringsämnen och tillgängliggör dem för växter med grundare rotsystem. Ytligt rotade ogräs kan under en period i början av säsongen ha en funktion som fukthållare på nysådda fält.

Många ogräs fungerar utmärkt i matlagning, och är ofta det första man kan skörda i trädgården. Gröna vilda växter har högt näringsvärde och innehåller samtidigt låga halter av fullvärdig protein. Kirskål och Nässlor används på samma sätt som spenat i stuvningar och soppor. Mållor kommer lite senare och är finfina i sallader. Med dessa tips och tankar önskar jag er mycket majtid i solen,  kryddat med någon smaklig ogrässoppa och en vårsådd fylld av lust och lagoma ambitioner. 

Män är inte lämpade att ta hand om små barn eftersom de har sämre känsel i fingertopparna och tunnelseende jämfört med kvinnor som har ett bredare synfält. Män har också sämre känsel i innerörat hör därmed inte barns skrik. Det är några punkter som Annica Dahlström, nu mer professor emerita i neurobiologi vid Göteborgs universitet, presenterade i Aftonbladet (20/1–2007).

Nu är debatten om Annica Dahlströms syn på könen återigen högaktuell. I en debattartikel i Göteborgs-Posten i söndags skriver Dahlström, tillsammans med författaren och miljöaktivisten Christian Sörlie Ekström, att dagens familjepolitik gör barnen psykiskt sjuka.

De riktar kritik mot förskola från ett års ålder och mot att samhället inbillar sig att män och kvinnor har samma förutsättningar att ta hand om barn. ”Det finns stora skillnader i hjärnan mellan medelmän och medelkvinnor” och ”myten om att vi föds som neutrala varelser och att samhället tvingar oss in i identiteter som män eller kvinnor är en av de kusligaste politiska lögnerna i modern tid”, anger de som orsaker till att depressioner, suicidförsök och konsumtion av psykofarmaka – enligt dem – har ökat med 400 procent bland unga kvinnor de senaste tio åren.

Debattörerna skriver också att det kan bero på att ”alla barn förväntas bete sig som pojkar”.

Men inte ens gällande påståendet om psykisk ohälsa har Dahlström och Ekström sina fakta rätt.

Cecilia Chrapkowska, läkare vid Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus, har granskat påståendena. I ett svar i GP skriver hon:

• Självmorden bland kvinnor mellan 15–24 år har inte förändrats alls de senaste tio åren, enligt Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa, NASP, vid Karolinska institutet.

• Självmordsförsöken bland unga kvinnor har ökat, men med 75 procent – inte 400 procent.

• Antalet personer som vårdas för depressioner i slutenvården har dubblerats de senaste tio åren – inte ökat med 400 procent, enligt Socialstyrelsen.

• Användning av SSRI-preparat, antidepressiva läkemedel, har endast ökat med 14 procent bland kvinnor, enligt Socialstyrelsen.

• Mellan år 1990–2000 förändrades inte småbarnsmammornas förvärvsarbete, enligt SCB.

När det sedan kommer till Dahlströms och Ekströms idéer om skillnader mellan könen får de också mothugg från Cecilia Chrapkowska och Agnes Wold, docent i mikrobiologi och immunologi. Redan den 18 februari 2007 gick Chrapkowska, Wold, och flera andra ut i en artikel i Dagens Nyheter och skrev att de ansåg att Dahlström missbrukade sin forskarroll eftersom hon har svag eller obefintlig vetenskaplig grund för sina påståenden. Bland annat vad det gäller den påstådda skillnaden mellan mäns och kvinnors hjärnor.

Visserligen har män i genomsnitt något större hjärnor och kvinnor något mer grå substans, men enligt Chrapkowska och Wold finns det inga belägg för att det innebär att hjärnorna fungerar olika eller att det skulle finnas skillnader vad det gäller intellektuella prestationer.

När det gäller påståendet om att pappor inte kan ta hand om spädbarn, hänvisar de till studier som visar att pappor både har bra fingertoppskänsla, hörsel och helt okej synfält. ”Enligt Dahlström gör mäns begränsade synfält att de inte kan uppfatta barn eller dammråttor. Vore det så förstår inte vi varför de tillåts vara piloter, taxichaufförer eller flygledare” skriver Chrapowska och Wold.

Att titulera sig som professor är något som ger pondus och respekt. Givetvis är det både en rättighet och av vikt att forskare deltar i den politiska debatten. Men lika viktigt är det att forskare refererar till källor, och att de inte far med osanning.

Chrapowska och Wold skrev i DN 2007 att ”en forskare måste redovisa vetenskapliga fynd på ett korrekt sätt, vare sig hon kommunicerar med allmänheten (‘populärvetenskap’) eller med andra forskare. Det är rentav ännu viktigare att tala sanning för lekmän, eftersom dessa har mer begränsade möjligheter att själva granska sanningshalten i vetenskapliga utsagor. Vi anser att Annica Dahlström har brutit mot denna självklara etiska regel.”

Kanske är det dags för Göteborgs universitet att se över vad deras professorer kan säga för universitets räkning utan att förlora sin titel. 

I almanackan är det fortfarande vinter. Utanför mitt köksfönster ligger snö kvar och termometern visar ett par minusgrader. Det är lite svårt att förstå att våren står runt hörnet, men så här års är det hög tid att börja planera årets odlingssäsong och beställa frön. Vad ska odlas och hur ska det odlas?

Dessa frågor är ju i sin tur beroende av frågor som vad gillar jag, hur ambitiös vill jag vara, vilka fysiska förutsättningar har jag (odlingsyta, typ av jord, långsiktigthet på platsen etc.)
Detta i sin tur ger svar på vilka frön jag ska köpa in, hur mycket, om något behöver förkultiveras, eller om allt ska sås på friland.

Det finns olika sätt att förhålla sig till odling. Vissa är väldigt kunniga och läser på mycket innan de börjar, om sorter, behov hos olika växter och växtföljd etc. Andra är mer anarkistiska i sitt förhållningssätt, stoppar ner saker lite hipp som happ och ser vad som händer när växtligheten självorganiserar sig. Det finns inget ’rätt sätt att odla’, däremot finns det sätt som ger mer avkastning, mindre ogräs, mindre sjukdomar och skadeinsekter.

Att välja ambitionsnivå gör man bäst utifrån att känna sina förutsättningar. Jag vet med mig på att jag är ganska lat, och rätt så dålig på att förkultivera. Därför väljer jag helst sådant som kan sås direkt på friland, med vissa undantag läs: TOMATER. Lätta sorter att börja med är t.ex. potatis, lök, sallad, ärter, bönor, squash, rödbetor och morötter. Sallad och squash kan du eventuellt förkultivera, men det går även att sätta allt direkt på friland.

För att lyckas med ekologisk odling är det viktigt lära sig om hur jorden fungerar. En jord i god balans, full av näringsämnen producerar fina grönsaker. Ett sätt att hålla jorden frisk och balanserad är att tillämpa växtföljd. Växtföljd innebär att man växlar vilka grödor som växer på en och samma plats från år till år. Olika växter behöver olika näringsämnen, olika mycket näringsämnen och vissa tillför näringsämnen till platsen. Det näringsämne som går åt mest när man odlar är kväve (N), utöver det behövs kol (C), fosfor (F) samt en mängd andra mineraler.
Det finns också vissa sjukdomar, som man kan undvika genom att växla grödor. En sådan är klumprotssjuka, som uppträder på kålväxter. Har man väl fått klumprotsjuka på en plats så kan det dröja upp till 20 år, innan smittan försvinner.

Att tillämpa växtföljd kan vara ett enkelt sätt att organisera sin odling. Här följer en vanlig uppdelning, som kräver fyra olika odlingsbäddar:

1.    Kålväxter, pumpa och squash.
2.    Rotfrukter och lök
3.    Sallad och potatis
4.    Baljväxter (bönor och ärtor)

Kålväxter, squash och pumpa kräver väldigt mycket näringsämnen och framför allt mycket kväve, rotfrukter kräver något mindre men ändå relativt mycket, potatis och sallad ännu lite mindre, medan baljväxter binder kväve, dvs. tillför jorden nytt kväve så att man ånyo kan odla näringskrävande växter på platsen.

I valet och kvalet tänk på att det är roligare att lyckas med en lite mindre odling, än att ha dåligt samvete över en ambitiös som man inte orkar/hinner sköta, samtidigt är det värsta som kan hända att man misslyckas så kör hårt!!!!

Gång på gång blir den här stackars filmen utsedd till tidernas sämsta och regissören Ed Wood till tidernas sämsta regissör.

Den relativt talanglösa entusiasten och idealisten Wood ville skapa ett mästerverk, en egen Citizen Kane, och satsade på science fiction. Resultatet är en ofrivillig komedi, men efter 50 år har den blivit en kultklassiker och Ed Wood har fått lite upprättelse, 30 år efter sin död. Bland annat har några beundrare skapat en religion med en nätbaserad kyrka, The Church of Ed Wood. Han försökte i alla fall. Hell Ed. (Ett bonustips är hans debut som auteur, Glen or Glenda.)

http://www.youtube.com/watch?v=1dUe26lFFlM&feature=related

(Plan 9 from outer space, Edward D. Wood Jr., USA 1956)

”Helenas 100 filmer" är är en högst ovetenskaplig och subjektiv lista (utan inbördes ordning) över 100 filmer du bör se innan du dör. Enligt Helena.