Blogg

Blogg

Liten pojke blir familjens överhuvud

9-årige Abel har slutat prata. Han har varit på sjukhus i två år och när han väl öppnar munnen igen vågar ingen i familjen ifrågasätta vad han säger. Det skulle kunna förhindra tillfrisknandet. Det visar sig snart att han tagit den frånvarande faderns roll och faktiskt tror sig vara pappa åt sina syskon och fru till sin mor. Ni kan ju ana förvecklingarna som uppstår när den riktiga pappan en dag kommer hem.
Abel är ett både tragiskt och lustigt vardagsdrama, de många absurda situationerna lockar till mycket skratt. Man kan också läsa in en utmaning mot gamla unkna machoideal, befriande. Synd med det svaga slutet som säger varken bu eller bä.

Fria Tidningen

Paggan, parkeringsvakter och festivalfeeling

I går kväll var vi på nyrenoverade Lagerhuset, där huvuddelen av festivalens seminarier hålls. Det bjöds på glass och en minglande Pagrotsky vinglade med ölglaset.

En gubbe såg ut som Lars Norén men vi kom fram till att det nog inte var han. Kändisspotting är en viktig ingrediens för en bra festival.

Såg Parking lot movie som jag återkommer till senare, fantastiskt kul dokumentär om "det optimala slackerjobbet". Vad gör en parkeringsvakt om dagarna? Just det, ingenting. Se den!

Nu har jag precis sett Flickorna från Dagenham (det blev den) om strejkande kvinnor på en Fordfabrik i 60-talets England. Kul, inspirerande och klart sevärd men levde inte riktigt upp till det enorma förhandsintresset. Draken - en av Sveriges vackraste biografer, vilket jag nu fått erfara - var fylld till den sjuhundrade platsen. Det var lika värt att se biografen i sig som filmen.

Klasskamp i feelgood-format känns lite förvirrande, helt enkelt.

Fria Tidningen

Lite festivalfakta

Könsbalans: ca 50-50
Etnicitet: vitt och göteborgskt
Glasögon: 1/4

Åldersspridning: god (dock inga barn och få under 20)
Skägg: 5/100 (förvånande få, säger Göteborgsvännerna)

Undersökningen är helt ovetenskaplig och baseras på publiken till Parking lot movie. Enligt uppgift var det många fler kulturtanter i publiken till Homeland.

Fria Tidningen

"Ställ högre krav på public service"

Den konstnärliga dokumentärfilmens framtid är hotad. Det menar Claas Danielsen från festivalen Dok Leipzig. På videolänk förklarade han sin oro under ett seminarium på House of Win-Win (28/1).

- Den artistiska dokumentären är en nischad produkt som kräver särskild uppmärksamhet, även finansiellt. Nu har det gått inflation i lågbudgetproduktioner.

Nyss hemkommen från amerikanska Sundancefestivalen konstaterar han dock att den europeiska dokumentärfilmen "är vid god hälsa" vid en jämförelse. Men kanske inte så länge till. Det är en negativ trend att televisionens public service-kanaler inte längre i lika hög utsträckning betalar för konstnärlig kvalitet. Smala och mer experimentella dokumentärer är i riskzonen. Det uppstår ett glapp, allt oftare väljer att tv-kanalerna att köpa antingen lågbudget eller några mycket påkostade filmer, menar Danielsen.

- Inte ens tyska kulturkanalen Arte satsar lika mycket längre. Vi måste börja ställa krav på public service, och framför allt våra politiker på nationell och europeisk nivå så att de börjar försvara public service.

Samtidigt krävs nya, alternativa lösningar med tanke på att framför allt ungdomar inte tittar på tv i samma utsträckning längre. Så hur ska dokumentärfilmer av den typen Danielsen talar om nå ut i framtiden?

Jo, det finns hopp. Claas Danielsen är på väg att starta en fond för riskabla projekt, och har även byggt upp en europeisk dokumentärallians (Doc Alliance) som erbjuder en video on demand-tjänst.

Fria Tidningen

Kryddig morotskaka

Morot i kaka, alltså snudd på hälsokost, här recept på en perfekt mysa-med-en-kopp-te kaka.

008

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kryddig morotskaka

100 g solrosolja
2 dl ljust muscovadosocker
2 bananer
1 dl sojamjölk
1 tsk vaniljessens
4-5 dl dinkelmjöl
1,5 tsk bakpulver
1,5 tsk kanel
1 tsk mald muskor
0,5 tsk mald nejlika
250 g finrivna morötter
100 g blandade hackade nötter och frön (t ex solrosfrö, hasselnöt, valnöt, pecan)

Smörj en bakform med löstagbar botten. Sätt ugnen på 175 grader. Skala och riv morötterna.

Vispa ihop socker och olja, mosa sedan ner bananerna och fortsätt vispa tills det blir något som liknar ett fluffigt skum. Häll i mjölken och vaniljessensen, rör om.

Blanda de torra ingredienserna i en skål och sikta sedan ned dem i smeten. Vispa. Rör därefter i morötter och nötter/frön. Häll smeten i bakformen och grädda i cirka 40 minuter tills kakan är gyllene. 

Bananerna som bindningsmedel gör att kakan blir kompakt och saftig när den är färdiggräddad. 

Fria Tidningen

På plats i götet

Festivaler har en tendens att ställa den hängivne inför beslutsångest – av ett delikat slag. Just nu grubblar jag över om jag ska se Odjuret, Inside job eller Flickorna från Dagenham.

Alla visas kl 10 Imorgon. Närgånget drama, dokumentär om kapitalismens girighetsmekanismer eller brittisk komedi om strejkande kvinnor? Som sagt, ett delikat problem. Fö är Condeco ett trevligt fik med gratis wifi, och nära till hagabion. Men vegopastan är sådär.

Fria Tidningen

Morotsbröd

En dag utan morötter är en förlorad dag. Äter man sina morötter får man äta tårta. Morotsätande ger sol i sinn och sol i skinn. Mmm, morot är alltså (surprise) min favoritgrönsak. Här kommer veckans andra morotsrecept (ska vi gissa på att det blir ett tredje på fredag?).

Bröd. Som kan bakas med antingen filmjölk/yoghurt eller soygurt/havregurt. Innehåller ingen jäst utan bakpulver istället.

Smakar naturligtvis allra godast varmt och nybakat, men håller sig i ett par dagar i en påse. Går bra att frysa.

091

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Morotsbröd

3 dl grovrivna morötter (ca 200 g)
3 dl havregurt/soygurt/filmjölk/yogurt
6 dl mjöl (blanda gärna vete, råg, graham, dinkel fungerar men tänk på att det då behövs mer mjöl än här angivet)
(1 näve solrosfrön om så önskas)
2 msk bakpulver
1 tsk salt
solrosolja till bakformen 

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en avlång 1,5 liters bakform. Blanda de blöta ingredienserna i en skål och de torra i en annan. Rör sedan ner de torra ingredienserna i den blöta skålen pö om på under omrörning. Degen kommer att vara ganska kladdig. Hälls sedan i bakformen och grädda i nedre delen av ugnen cirka 50 minuter.

Gott till en kopp te eller en skål soppa.

Fria Tidningen

Morotspasta med sojakorv

Det här är en av mina personliga favorit-i-repris middagar. Den har inte alltid mött stående applåder och hurrarop när jag serverat den, möjligen beroende på att den är *för* enkel, jordnära och nyttig.

Älskar man däremot dessa egenskaper och framför allt morötter, då är den ett säkert (och snabbt) kort på middagsbordet.

071120 006


Morotspasta med sojakorv 

2 portioner

3-4 sojakorvar
1-2 gula eller röda lökar
4 morötter (eller fler!)
1 burk champinjoner (här fungerar burkchampinjoner mycket bättre än färska smakmässigt) 
solrosolja
ca 120 g kvarg
salt, svartpeppar

till servering:
nykokt tagliatelle eller annan bandpasta

Sätt på vatten till pastan. Koka sedan den medan du lagar morotsröran på följande vis:

Finhacka löken. Skala och riv morötterna grovt. Fräs med olja i en kastrull i några minuter. Häll av vattnet från champinjonerna och häll sedan ner champinjonerna i lök-morotsblandningen och låt fräsa en stund. 

Skär korven i slantar och blanda ner med grönsakerna. Blanda sedan i kvargen, rör runt tills den smält och allt blivit genomvarmt. Salta och peppra. Servera med pastan.

Fria Tidningen

Skörden tyngst i skogsträdgården

2011 har småputtrat igång och så här sent i januari går det faktiskt att märka att ljuset börjar återvända. Jag tänkte börja odlingsåret med lite bibliska referenser för inspiration.
Vi är bekanta med bilden av den paradisiska trädgården, full av prunkande läckerheter som inte kräver någon arbetsinsats för att få njuta av. Edens lustgård må vara en mytologisk bild, men det finns faktiskt folk som sysslar med att bygga upp trädgårdar, som ger maximalt med varierad skörd för minimalt med arbete. Jag vill introducera Permakultur, en ekologisk designfilosofi som handlar om att iaktta och imitera naturen, och bygga upp självorganiserande system.

Inom permakulturområdet finns en särskild odlingsteknik kallad skogsträdgård, som imiterar en skog i sitt upplägg. Vad ska det vara bra för kan man undra? Anledningen är att en skog tar hand om sig själv. Den har en variation av växter med olika behov av näringsämnen, som inte utarmar jorden på samma sätt som monokulturer. Vissa växter tillför näringsämnen, till exempel kväve, vissa har djupa rötter och pumpar upp mineraler till mer grundväxande rotsystem. Vidare har skogen växter i olika lager, med olika behov av ljus. Den tillför sig själv organiskt material, till exempel löv, har marktäckare som kväver ”ogräs” och många arter som binder vatten. Skogen är hem åt ”goda insekter” och svampar som skapar hälsosam miljö åt andra et cetera.
I en traditionell odling måste man själv utföra alla dessa arbetsuppgifter. Målet med en skogsträdgård är att den största mänskliga arbetsuppgiften ska vara skörd.

Skogsträdgårdsfilosofin intresserar sig inte för vanliga ettåriga trädgårdsgrönsaker, utan experimenterar med perenna (fleråriga) ätliga grödor. Man försöker hitta funktionella kombinationer och mönster för hur olika växter kan placeras tillsammans och stödja varandra. Man jobbar med olika lager i ”skogen”; träd, buskar, örtlager, marktäckare, rötter och klättrare. Syftet med detta är att fånga alla de funktioner som jag tidigare beskrev som finns i en skog.
Nycklar för att få en skogsträdgård att fungera är att hitta kombinationer som hindrar ogräs, binder kväve, bidrar med organiskt material, utnyttjar skogens olika nischer och samtidigt ger en rik, varierad, ätlig skörd som täcker hela säsongen.

Många av våra vanliga trädgårdsväxter kan användas i◊en skogsträdgårdsdesign i vårt klimat. Träd kan vara äpple, päron, plommon, körsbär och liknande. Bland buskar känner vi vinbär, krusbär, hallon, björnbär et cetera. Många av våra vanliga prydnadsbuskar har ätliga delar så som fläder, aronia, hassel och häggmispel. I örtlagret finns mållor och andra salladsväxter, fleråriga kryddor som myntor, oregano, salvia, lavendel, citronmeliss, gräslök, syra et cetera. Som marktäckare kan man använda jordgubbar, smultron, timjan. Bland rötter har vi bland annat jordärtskockor. Klättrare kan vara vindruvor, minikiwi, (kiwi-släkting som liknar krusbär men är sötare), och rankspenat (flerårig klättrande spenatsort). Som kvävefixerare gillar många koreansk silverbuske med röda ätliga bär, och havtorn.
För den som vill fördjupa sig i ämnet skogsträdgårdar, kan jag rekommendera filmen A farm for the future. Ni◊andra kan kanske försjunka i någon frökatalog i väntan på vårsolen.

Göteborgs Fria

Hallonkola

Ett favoritminne från barndomens lördagsgodispåse var hallonkola. Som vuxen har jag aldrig stött på hallon plus kola i samma precis-just-rätt-konsistens-och-smak som då.

Men den här hemlagade varianten minner åtminstone lite, lite om de där alltid soliga, alltid goda barndomssomrarna... 

Att ha en matlagningstermometer till hands för att kolla koktemperaturen för rätt kolakonsistens rekommenderas varmt. 

Receptet innehåller grädde, jag har inte provat att laga det med exempelvis havregrädde. 

IMG_9668




Hallonkola

ca 30 stycken

200 g frysta hallon
1 msk färskpressad citron- eller apelsinjuice
2 dl socker
2 dl grädde (35%)

Tina hallonen. Pressa dem genom en sil för att få en hallonpuré. Det bör bli ungefär 1 deciliter. Häll ner purén i en liten tjockbottnad kastrull tillsammans med de andra ingredienserna. Låt koka upp, rör hela tiden. När värmen nått 124 grader är kolan klar.

Har du inte en matlagnings-termometer kan du droppa lite kola i ett glas kallt vatten, kan den formas till en liten, fast kula är kolan klar.

Häll ut kolasmeten på ett bakplåtspapper cirka 20 x 20 centimeter. Låt svalna. Skär/klipp därefter kolan i bitar. Slå in i bakplåtspapper. Förvaras i rumstemperatur. 

Fria Tidningen

Annons

© 2026 Fria.Nu