Obalans i mediefabriken
Mycket har hänt i mediebranschen de senaste årtiondena. I veckans Tema tittar vi på hur olika delar i medievärlden och journalistiken utvecklats. Eller avvecklats kanske är en mer sanningsriktig beskrivning, för ett står klart; det är inte lätt att vara mediekonsument när de granskade och deras pr-entourage blir allt fler och journalisterna allt färre.
I december 2007 gjorde vi på Fria vår första större mediegranskning. Vi insåg att ingen annan var särdeles intresserad av att kritiskt granska medierna och göra konsumenter uppmärksamma på de bakomliggande strukturer som formar de nyheter många av oss ser som sanning.
Fokus den gången låg på ägarkoncentrationen och vad den gör med dagspress, radio, tv, bio och journalistiken. Vi producerade en ägarkarta där vi ritade upp hur dagspressen är ägd, den upprepade vi sedan i nästa granskning 2010 och nu har vi gjort ytterligare en uppföljning.
Exakt vad förändringarna i ägarstrukturerna kan få för effekter ska vi inte fördjupa oss i nu, men Journalistförbundets förra ordförande Agneta Lindblom Hulthén kommenterar utvecklingen de senaste cirka 30 åren.
För oavsett vad de stora ägarna och i viss mån politikerna säger så är det inte oproblematiskt med mediemonopol – medier behöver granskas men vem är intresserad av att granska sig själv? Nej precis – ingen.
Mediekartan 2013 (pdf)
För att människors möjlighet till diversifierad och kritisk information inte ska minska har enskilda journalisters integritet tillsammans med konsumenternas valfrihet varit garanten för mångfald.
Men i takt med bland annat ökad ägarkoncentration, nedskärningar och att marknaden slagit sina klor i dagspressens hårt pressade redaktioner så har mediekonsumenterna fått allt mindre inflytande över medieägarna och i förlängningen journalistiken dessa producerar.
Det är kort sagt ofantligt krävande att vara mediekonsument i dag.
I år tittar vi lite på utvecklingen i stort under de senare årtiondena. Frilansjournalisten Ivar Andersen ger oss journalistperspektivet där allt fler journalister är bemanningsanställda och där otryggheten i förlängningen också påverkar journalistiken, statsvetaren Maria Wendt granskar hur vår samtidighetsnoja eldats på av teknologisk utveckling och gjort medierna smått maniska i att direktsända och uppdatera – trots att ganska lite händer.
Det stora greppet tar Mats Svegfors, snart avgående vd för Sveriges Radio. Med sina 40 år i branschen har han sett hur den djuplodande journalistiken fått stryka på foten och ge plats för mer lättsmält material. Bostadsjournalistik handlar i dag om inredning, ekonomijournalistik om börsuppgång och konsumentjournalistik om vinprovning, menar han och uppmanar till väluppfostrad skärpning.
Jag ber att få önska er trevlig läsning!
