Den 6 maj gick tusentals människor ut i demonstrationer över hela Frankrike i protest mot president Francoise Hollandes nedskärningspolitik – på kort tid har han blivit en av de mest impopulära presidenterna i landets historia. I Polen hotade fackfederationen Solidaritet i slutet av april med generalstrejk mot en ny arbetslagstiftning som ger ökat utrymme för osäkra anställningar. I Portugal och Spanien blev första maj massiva demonstrationer mot nedskärningarna. I Tyskland hotar strejk i hela metallindustrin kring lönenivåer. På ett av Serbiens största stålverk accepterade de anställda nyligen 20-procentiga lönesänkningar och i Grekland förklarades den 10 maj lärarnas strejk olaglig redan innan den börjat – den tredje strejken i år som förbjuds.

Konflikterna i spåren av nedskärningspolitiken i Europa tilltar i allt mer. På Cypern tvingades regeringen acceptera ett åtgärdspaket som bland annat innehåller ”ett system för löneindexering proportionerligt med ekonomins konkurrenskraft”. Eftersom Cypern beräknas få negativ tillväxt – ekonomin kan krympa med så mycket som 25 procent under året – och kraftigt stigande arbetslöshet kan det innebära kraftiga automatiska lönesänkningar.

EU har under de senaste åren intresserat sig alltmer för löneutvecklingen i medlemsländerna. Den senaste ”European semester”, alltså EU-organens översyn av de enskilda ländernas ekonomier som bland annat innebär att kommissionen får se och uttala sig om ett utkast till statsbudgeten innan den visas för de nationella parlamenten, rekommenderar flera länder att hålla nere sina lönenivåer.

Frankrike fick både 2011 och 2012 rådet att frysa minimilönen, Belgien rekommenderades att ”försäkra sig om att löneökningar bättre speglar produktivitet och konkurrenskraft”, och Luxemburg att skjuta upp den gängse prisindexeringen av löner till 2014.

I den så kallade Europakten, som Sverige gick med i tidigare i år, förbinder sig länderna att ”se över lönesättningsarrangemangen... graden av centralisering i avtalsrörelsen, och indexeringsmekanismer”.

Inför EU-toppmötet i mitten av mars rapporterar Reuters att ECB-chefen Mario Draghi ”gav de församlade statscheferna en snabbkurs i makroekonomi”, där han ”fokuserade på hur man kan öka produktiviteten eller sänka arbetskostnaderna inom Eurozonen”.

Ännu tydligare uttryckte sig nyligen EU-kommissionens Greklandskommissionär, Maria Damaki, i en intervju med grekiska radiokanalen Vimal:

– EU-kommissionens strategi under de senaste ett och ett halvt till två åren har varit att sänka arbetskostnaderna i alla europeiska länder för att öka europeiska företags konkurrenskraft gentemot rivaler från Asien och Östeuropa.

Det finns dock en aktör som har hävdat att lönerna är för höga i Europa sedan lång tid tillbaka, nämligen näringslivsfederationen Business Europe och dess medlemsorganisationer, däribland Svenskt Näringsliv.

Rekommendationerna från EU-kommissionen och Europaktens skrivningar, som nu går igen ännu en gång i kraven på Cypern, är anmärkningsvärt lika precis de idéer som återfinns i Business Europes ”prioriteringar” för 2011 och 2012: decentraliserade löneförhandlingar, stopp för automatisk indexering, och mekanismer för att knyta löneutvecklingen till produktivitet och konkurrenskraft.

Likadant ser det ut på punkt efter punkt, konstaterar tankesmedjan Corporate Europe Observatory, CEO. Business Europe har rekommenderat höjd pensionsålder, svagare anställningsskydd och att skifta skatter från arbete till exempelvis moms. Punkter som återkommit, ofta med likartade formuleringar, på EU:s ekonomisk-politiska agenda.

Business Europe uttrycker dock fortfarande missnöje med den begränsade viljan hos medlemsstaterna att följa EU-organens instruktioner, konstaterar CEO. I sitt uttalande inför senaste EU-toppmötet varnade organisationen också för att ”reformtakten har stannat av”.

Verkligt genomslag får EU:s ekonomiska politik bara i länder som tvingats anta ett krispaket. Därför är det kanske inte helt förvånande att Grekland är ett av de länder som Business Europe håller fram som föredöme. Landet har gjort några av Europas mest ”tillfredsställande framsteg” på arbetsmarknadsområdet, skriver organisationen. Under åren 2009 till 2011 sjönk lönerna med 40 procent. Samtidigt har arbetslösheten skjutit i höjden, till hela 27 procent, våren 2013.

För de europeiska storföretagen har de senaste årens krispolitik varit en odelad framgång. Det återstår att se om dess ekonomiska recept får samma genomslag i Slovenien, som nu verkar stå näst på tur för att underkasta sig ”Trojkans” krispaket.