”Vänsterns förvirring kring Syrien smärtar mig djupt”
Den palestinske författaren och vänsteraktivisten Salameh Keelah greps, torterades och deporterades av den syriska regimen för ett år sedan. Fria Tidningen träffade honom på World Social Forum i Tunisien, där han återigen attackerats – av tunisiska anhängare av Bashar al-Assad.
Klockan två på natten den 24 april förra året fördes Salameh Keelahs bort från sitt hem i Damaskus av den syriska säkerhetstjänsten. De två följande veckorna tillbringade han i olika förhörsrum och på ett sjukhus. När han frigavs och deporterades till Jordanien var hans kropp täckt av blåmärken och brännmärken från cigaretter.
– De ville få mig att avslöja var en vänstertidning som då spreds i Syrien trycktes. Men fångenskap och tortyr är inte främmande för mig, säger Keelah, som på 90-talet satt 5 år i fängelse för sin aktivism.
Salameh Keelah föddes i Birzeit på Västbanken 1955 men har levt större delen av sitt liv i Syrien. Där har han gett ut flera böcker om politik och historia och deltagit i försök att bilda en ny vänsterrörelse, utanför de små partier som verkat med regimens tillåtelse.
När jag träffar honom på World Social Forum i Tunis har han nyss nätt och jämt undkommit ett handgemäng mellan syriska och tunisiska aktivister. Flera gånger under forumet har anhängare av det tunisiska baathpartiet och andra nationalistiska grupper attackerat aktivister från Syrien med slagord som ”vi är dina krigare Assad”. Och även om det är en liten minoritet som tar till våld eller öppet hyllar Syriens diktator är åsikten att en internationell konspiration ligger bakom det syriska upproret utbredd inom vänstern i Tunisien.
– Den arabiska vänsterns förvirring kring Syrien smärt mig djupt, säger Salameh Keelah.
Han menar att många bygger sin analys på ett tänkande som härstammar från det kalla kriget. De delar in världen i två läger – imperialisterna och dess motståndare, och analyserar konflikten utifrån det, utan förståelse för folkets sociala och ekonomiska verklighet.
– Därför låter de sig luras av regimens propaganda, som bygger på att blåsa upp mindre politiska motsättningar med USA och framställa sig själva som en del i ett antiimperialistiskt läger, säger han.
– Självklart är USA inblandat i Syrien, liksom Turkiet och Saudiarabien, som alla har intressen att bevaka som inte sammanfaller med det syriska folkets. Men det blir också mer och mer uppenbart att USA söker ett samförstånd med Ryssland om Syriens framtid. De föredrar en lösning liknande den i Jemen: kosmetiska reformer där regimens strukturer förblir intakta. De fruktar folkets uppror mer än något annat.
Minst 70 000 människor tros ha dödats i Syrien och hundratusentals har flytt landet. Att upproret tog en annan väg än i länder som Egypten och Tunisien beror inte på att regimen stöddes av en majoritet, enligt Salameh Keelah. Men förutsättningarna för massprotester liknande de på Tahrirtorget i Kairo fanns inte där.
– I Egypten och Tunisien hade den ekonomiska situationen blivit outhärdlig för en mycket stor del av befolkningen, och år av protester urholkade rädslan för regimen och skapade en grogrund för en våldsam social explosion. Det enda som behövdes var en tändande gnista.
– I Syrien har utvecklingen gått i samma riktning. Men den har inte gått lika långt, och framförallt har den drabbat olika delar av landet mycket ojämnt. Medelklassen i storstäderna Damaskus och Aleppo har inte drabbats lika hårt som den i Tunis och Kairo.
Regimens strategi har också varit avgörande för upprorets utveckling i Syrien.
– Efter Ben Alis och Mubaraks fall drog de slutsatsen att de tunisiska och egyptiska regimernas tvekan att kväsa protesterna i ett tidigt skede var ett ödesdigert misstag. Det brutala våldet mot de första små protesterna i staden Daraa var därför ägnat att avskräcka. Det fungerade – men till priset att man fick hela staden emot sig. Samma process upprepades sedan på plats efter plats, i Douma, Homs och så vidare: En liten grupp demonstranter gick ut på gatorna, martyrer föll, och mångdubbelt fler anslöt sig till upproret. Regimens våld blev huvudskälet för människor att ge sig ut på gatorna.
Samtidigt menar han att upproret från början präglades av svagheter, som förstärktes av de existerande politiska partiernas frånvaro.
– Proteströrelsen leddes av ungdomar utan politisk erfarenhet. Avsaknaden av ledarskap och organisering skapade ett tomrum som delvis fyllts av reaktionära islamistiska grupper, säger han.
Försöken att samla den syriska oppositionen under ett paraply – först i det Syriska nationella rådet och sedan i den bredare Syriska nationella koalitionen – har kantats av anklagelser om att dessa organ domineras av Muslimska brödraskapet. Och Salameh Kelah är kritisk mot hur Muslimska brödraskapet agerat.
– De är själva medvetna om sin egen svaghet inne i Syrien, just därför satte de från början sitt hopp till utländska makter och en militär intervention, som de vet är det enda sättet för dem att nå makten. En del förespråkade tidigt väpnad kamp i syfte att få regimen att svara med ännu mer våld och vinna omvärldens sympati, en strategi som från början var dömd att misslyckas.
I dag styr islamister i Tunisien och Egypten. Men utvecklingen där har snarare skadat det syriska Brödraskapet, menar Salameh Keelah.
– Idag kan alla se att de islamistiska regeringarna inte har lösningar på folkets problem. Deras ekonomiska politik är en fortsättning på de störtade regimernas, och de underkastar sig USA:s och Israels krav.
– Att 30 procent av befolkningen i Syrien tillhör religiösa och etniska minoriteter gör det också väldigt svårt för Brödraskapet att dominera på samma sätt som i Egypten. Syrien efter Assads kommer ha större likheter med Libyen, där ingen enskild politisk grupp lyckats monopolisera makten efter Gaddafis fall, säger Keelah.
Att Bashar al-Assad ska falla är han övertygad om. Fram till dess fortsätter han sitt arbete med att – från sitt nya hem i Kairo – producera och distribuera en vänstertidskrift som sprids illegalt inne i Syrien via ett nätverk av aktivister.
– Det har blivit svårare och svårare. Våldet förvärras och många har arresteras eller flytt landet. Men hur svår situationen än blir kommer vi att fortsätta vårt arbete, inte minst som en förberedelse för den kamp som kommer att ta vid när Assad väl har fallit.
Relaterade artiklar:
USA söker kompromiss i Syrien
När USA och Ryssland dammar av en gammal fredsplan för Syrien är det Washington som står för eftergifterna. Men för den syriska oppositionen förblir Assads avgång ett villkor för förhandlingar.