Ett femtiotal personer dömdes i samband med kravallerna vid EU-toppmötet.

– Det visade på hur snabbt ett samhälle kan bli totalitärt och väldigt populistiskt. Jag tror att medierna hade en stor inverkan genom att de dömde folk redan före. Rättssystemet påverkades av den bilden. Jag menar inte att de som dömdes var offer. Men att samhället kunde slå ner så hårt hade jag inte sett tidigare, säger Simon Felix Adler.

I romanen får vi följa Adam, vars liv förändras på några timmar när han grips och anklagas för att ha lett upploppen. Adam är politiskt ointresserad och befinner sig på toppmötet för att han har förälskat sig i en aktivist. Men när han ser polisens våld mot demonstranterna bestämmer han sig för att ge sig in i kravallerna.

– Jag ville visa att man drivs av något personligt och man reagerar på saker som man ser. Jag försökte skriva den så att det inte blev vänsterlitteratur för att nå en annan läsargrupp. Annars hade jag kunnat skriva om en aktivist som var i Göteborg. Nu är det en opolitisk person som hamnar där av andra skäl och reagerar på vad polisen gör, säger Simon Felix Adler.

Han var själv på plats i Göteborg och demonstrerade. Han såg Göran Persson dela ut rosor till poliser medan ungdomar låg skadade på sjukhus. Men historien är fiktiv och bygger på många olika berättelser. Han hoppas att de som blev dömda inte tycker att han använder deras historia och tar illa upp.

– För vissa var det en del av kampen medan det för andra var en parentes i deras liv som de vill glömma.

Titeln, Göra rätt, syftar på den ensidiga bilden som han tycker att medierna målade upp av demonstranterna.

– Det blev stigmatiserat efter Göteborgskravallerna då alla protester helt plötsligt sågs som fel. De stenar som kastades mot polisen var fel medan polisen, som också kastade sten och sköt mot demonstranterna, ansågs ha gjort rätt.

Arbetet med boken började under tiden på författarskolan i Lund. Vägen dit var inte självklar. Det var inte förrän i femman som Simon Felix Adler lärde sig skriva. Istället blev han väldigt verbal och lärde sig saker utantill.

– Jag var dyslektiker och såg skrivandet som ett tvång. Men man kan ta sig igenom samhället utan att kunna skriva.

Det var först under sina resor i världen som han började skriva ner sina tankar. Han hade ingen att prata med och samtidigt så mycket som han ville få ur sig.

– Jag har inget problem att formulera mig men väldiga problem med att stava. När jag skrev manus lade rättstavningen ner efter femtio sidor. Det var röda sträck överallt och tillslut sa skrivprogrammet till att det inte kunde hålla mer information, berättar han.

Det var tolv år sedan kravallerna inträffade och Simon Felix Adler tycker att samhället blivit alltmer polariserat.

– Jag tror inte att vi har lärt oss någonting. Till exempel har medierna de senaste tjugo åren skrivit om migration som ett problem. Och samhällsdebatten formas därefter, Ingen beskriver migration som en tillgång eller en mänsklig företeelse, säger han.

Och nästa bok handlar om just migrationspolitik. Det är ett skrivprojekt där aktivister och författare ska ha skrivarcirklar tillsammans med de inlåsta på förvaret i Åstorp.

– Det kommer att bli en bok där de som sitter inlåsta skriver om sina egna upplevelser. Vi kommer även ha med berättelser om hur det är att leva som papperslös i ständig rädsla för polisen.