Människan som varumärke
Hur ligger det egentligen till med ditt personliga varumärke i en tid där allting är till salu?
Att inte räknas är att för låg lön slita ut sin kropp och att ständigt känna att du inte duger medan du gör det. Att alltid veta att det du ägnar dina dagar åt är nedvärderat.
Ditt personliga varumärke är inget du hinner putsa på. Att inte räknas är att gråta innan lönesamtalet med chefen eftersom du är rädd att bli klassad som värdelös helt oavsett att du gör ett fantastiskt jobb.
För det spelar ingen roll vad du gör om du inte kan sälja dig själv, om du inte kan prata om det. Om du inte kan presentera dig själv på rätt sätt är du värdelös. Det ingår i din roll att känna dig dum. Att veta din plats. Sommarvikarierna från medelklassen kan prata för sig. Det är lämpligt att läsa till läkare för att få ett sommarjobb i vården idag. Du visar framfötterna, du visar rätt klasstillhörighet.
Vad gör det med dig att arbeta i ett yrke där nästan bara kvinnor jobbar, med de största riskerna för arbetsrelaterad ohälsa och samtidigt mycket lägre lön än i motsvarande mansdominerade branscher? Vad säger det dig? Hur påverkas anställda av ständiga besparingar och nedskärningar? Av att hela tiden få höra att arbetet är för dyrt, att vi inte har råd med andrummen. Vem kan säga emot och vem är alldeles för rädd för sitt arbete för att kunna göra det? Vad gör det med en människa att arbeta med någonting som ses som tärande?
Det handlar om att lägga manken till. Det handlar om att inte vara lat. Om att slimma och jobba på. Välfärden skall nedmonteras och samhällsklyftorna öka. Människor som känner sig dumma är lätta att hålla nere.
Hur ligger det egentligen till med ditt personliga varumärke i en tid där allting är till salu? Där människor ska vara produktiva och producerande för att räknas. Vara kuggar i ett ekonomiskt maskineri för att ha rättigheter. I ett arbetsliv där människor är rädda. Där sjukskrivna jagas allt hårdare och ses som lata lögnare.
I ett sådant samhälle kan Sverigedemokraterna bli tredje största parti, i ett sådant samhälle kan människor på grund av hudfärg behöva identifiera sig när de åker kollektivtrafik.
Det är många som inte passar in när konturerna för vad som är en människa som räknas ritas upp. Vissa kommer, vad de än gör, aldrig att komma dit. Och andra kommer per automatik bara befinna sig där. Ditt människovärde är beroende av ditt personliga varumärke. Kvinnor som jobbat i vården hela sina liv och saknar formell utbildning göre sig icke besvär.
Vad händer med ett samhälle där medelklassens livspussel skall läggas av arbetarklassens kvinnor? Vad blir konsekvenserna av ett arbetsliv där människor är rädda?
<h2>Emma hör polisen försvara det de kallar ”utlänningskontroll” i Reva-projektet. Tydligare än så blir inte rasismen.</h2>
