Recension


Fria Tidningen

Stark berättelse om arbetssamhället

Arbeta – till vilken nytta? Isaac Rosas roman Den osynliga handen är mästerlig kristerapi.

Du arbetar som murare och har gjort det i många år. Vant lägger du tegelstenarna bredvid varandra. När väggen är färdigbyggd ska du riva den, för att omedelbart börja bygga en ny på samma ställe. Du är städerska sedan många år tillbaka. Du vet att folk ser ner på ditt yrke, du är säker på att du vet vad de tänker och det får dig att snörpa på munnen. Starka strålkastare är riktade mot dig hela tiden. Du undrar vem som tittar bakom allt ljus men städar vidare, eftersom du behöver pengarna. Du är kontorist, van att ringa samtal och sälja produkter. Det du inte är van vid är att göra det på en scen, helt i onödan.

Det är grundstommen i spanska Isaac Rosas roman Den osynliga handen. Genom att i detalj beskriva arbeten som sker undanskymt och normalt tas för givna väcker Isaac Rosa frågor om arbetets funktion. Frågan om vem som har anställt de här personerna att utföra till synes meningslösa sysslor vibrerar mellan raderna. Arbetarna försöker dupera sin osynliga arbetsgivare på olika sätt, men varje misstag uppmärksammas. De måste arbeta lika hårt som på ett vanligt jobb, men utan att veta varför. Och vilka sitter i publiken och bevittnar de långa arbetsdagarna? Varför?

Efter en monoton inledning tar berättelsen fart. De olika arbetarna får egna röster och berättelser. Mycket lämnas osagt, och läsaren får dra sina egna slutsatser. Men romanen fortsätter långt utanför bokens fysiska pärmar, genom dess reflektioner kring meningen med arbete och vem som äger en arbetande människas kropp och självbild. I en tid då Europa befinner sig i kris ifrågasätter Isaac Rosa hela arbetssamhället i en mycket stark och välskriven berättelse.

Arbetarna själva undrar förstås vilka projekt de deltar i, men framför allt är de oroliga att förlora det som nu blivit deras brödföda. De är beroende av ett arbete och tycks resonera så att de lika gärna kan göra det inför publik, så länge det betalar deras hyra och mat.

Det är också det som gör att de flesta av dem inte vill revoltera mot den okända arbetsgivaren. De vågar inte ta risken. De befinner sig i botten av samhällspyramiden och utgör en nödvändig stomme som sällan porträtteras i litteraturen. I Den osynliga handen görs det mästerligt.

Fakta: 

Litteratur

Den osynliga handen

Författare: Isaac Rosa

Översättning: Annakarin Thorburn

Förlag: Astor förlag

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

En dag får stumheten röst

Recension

Vem har rätten att berätta någon annans historia? Athena Farrokhzad ställer svåra frågor i sin fantastiska diktsamling Vitsvit, ett sökande efter orden för det svårutsägliga.

Fria Tidningen

Läsarna sviker inte lyriken

Recension

I tidigare delar av SFT:s artikelserie om poesins ställning på dagens litterära scen har människor som på olika sätt arbetar med genren fått ge sin syn saken. Men oavsett vad författare, förläggare, litteraturprofessorer och bokhandlare tycker kommer poesin aldrig att överleva utan läsarna. Här är deras version.

Stockholms Fria

"Bra poesi lämnar ingen oberörd"

Recension

Finns det fortfarande folk som vill läsa lyrik? Och varför betraktas poesi av många som så svårtillgängligt? Stockholms Fria Tidning bestämde sig för att undersöka hur poesin egentligen mår i dag. I den tredje artikeln av fyra i ämnet pratar vi med några av genrens utövare, Stockholmspoeten Per-Eric Söder och Johan Wretman som driver Södermalm poetry slam.

Stockholms Fria

”Våga skylta med bra poesi”

Recension

Finns det fortfarande folk som vill läsa lyrik? Och hur ska de som vill kunna hitta den när förlagen stryper utgivningen och bokhandlarna hellre skyltar med mer lättsålda exemplar? Stockholms Fria Tidning bestämde sig för att undersöka hur poesin egentligen mår. I den andra artikeln av fyra i ämnet pratar vi med Rönnells antikvariat och Albert Bonniers förlag.

Stockholms Fria

© 2025 Fria.Nu