Jag möter Steven Hartman på Cemus: centrum för miljö och utvecklingsstudier. Född i USA kom han till Sverige för tjugo år sedan och har forskat kring amerikansk litteratur och naturens närvaro i litteraturen. Idag leder Hartman nätverket NIES, ett nordiskt forskarnätverk som samlar humanister med ett intresse för miljön och hållbarhetsteorier.

Nätverket grundades 1997, då bestod det av tio forskare från nordens olika universitet. Idag har nätverket vuxit sig tiofalt större och håller internationella konferenser samtidigt som man skapar dokumentärer och utställningar rörande frågor som berör frågan hur man skapar ett hållbart samhälle. Frågor som främst brukar riktas till de mera tekniskt lagda inriktningarna.

Hartman förklarar att ingenjörerna behövs för sina tekniska kunskaper men humanisterna vet hur dessa lösningar bäst kan appliceras i samhället. Styrkan i att skapa ett nätverk med tvärvetenskaplig karaktär blev snart tydlig och idag rymmer nätverket allt från genusvetare till landskapsarkitekter.

– När vi letade efter samarbetspartners fann vi inom alla dess skilda ämnen människor som valde att ta sitt humanistiska ämne och rikta det mot miljö och hållbarhetsfrågor. De arbetade alla inom olika områden men mot samma mål. De flesta hade inte någon, eller endast begränsad, kontakt med miljöinriktade forskare inom andra områden.

I och med NIES kunde alla de olika forskarna lättare kommunicera med varandra och ta del av varandras forskning. I nätverkets styrka fann han även dess största utmaning: alla forskare hade olika sätt att uttrycka sig och resonera på.

– Forskare inom olika discipliner använder sig av olika terminologi för att beskriva och förklara världen. Det var viktigt att vi tidigt kunde hitta ett gemensamt språk för att kommunicera med varandra trots dessa olikheter och att istället fokusera på våra mer betydande gemensamma mål och intressen.

Nästa år planerar nätverket att expandera sin verksamhet geografiskt och siktar även på att hålla en konferens i de baltiska staterna men även utveckla projekt med partners runt om i världen. Men det var på grund av Cemus de valde att komma till Uppsala.

– Det finns en framåtanda här som tillsammans med en stark dynamisk prägel gör Cemus både speciellt och betydelsefullt.

De kraftiga nedskärningarna som drabbat Cemus är inget nätverket har känt av än, men Hartman poängterar alvarligt att forskarvärlden följer utvecklingen här.

Men även NIES genomgår förändringar. Samtal förs med Amercian Museum of Natural History i New York om att få ställa ut där och de har visat stort intresse berättar Hartman, så även HUMlab vid Umeå Universitet, Rachel Carson Center i München och möjligen också det skotska parlamentet. För oss är även flygplatser, festivaler och andra sorters mötesplatser av intresse för att nå en bredare publik.

– Vi vill inte bara forska utan även nå ut till allmänheten med vår kunskap. Förändring ar som påverkar hela samhället kan inte bara komma uppifrån. Samhällets alla nivåer måste engageras!

Hartman beskriver det som ett imperialistiskt sätt att bedriva forskning: att som utomstående till en plats och forska om de som bor där utan att samarbeta med dem.

– Målsättningen är att forskningen vi bedriver sker tillsammans med människorna forskningen berör. När vår forskning i visst sammanhang berör lokalbefolkning, vill vi erbjuda så mycket insyn som möjligt i det arbete vi gör och inbjuda till delaktighet i processen. Det handlar om att

bygga upp ett förtroende och det tar tid, men resultatet blir bättre, i alla fall mer rättvist.

En av nätverkets framtida utmaningar blir att föra den kunskap som finns inom NIES och den akademiska världen ut till resten av samhället. Speciellt svårt tycks detta vara med människor i de övre samhällsskikten, berättar Hartman.

– De behöver så mycket beslutunderlag som de kan få, men det tycks som om det finns ett antal filter mellan dem och oss som vi först måste bryta ned.