– Den praxis som utvecklats inom EU efter bland annat Laval-domen innebär att ekonomiska friheter är överordnade fackliga rättigheter. Det är fullständigt oacceptabelt, säger Josefin Brink som representerar Vänsterpartiet i arbetsmarknadsutskottet.

– De rättigheter det handlar om, bland annat rätten att strejka, att förhandla och att teckna kollektivavtal, finns fastslagna i ILO-konventioner och Europakonventionen om mänskliga rättigheter som Sverige och andra EU-länder skrivit under. Genom ett juridiskt bindande socialt protokoll av det slag vi föreslår skulle det bli omöjligt att ställa dem åt sidan.

Idén att skydda fackliga rättigheter genom ett tilläggsprotokoll till EU:s fördrag har sedan länge starkt stöd av fackföreningsrörelsen i Europa. Dess samorganisation, Europafacket, uppvaktade exempelvis statsminister Fredrik Reinfeldt i frågan när Sverige 2009 var ordförandeland i EU. Europafacket samlar 85 fackliga centralorganisationer, från Sverige är LO, TCO och Saco medlemmar.

Annika Qarlsson är Centerpartiets talesperson i arbetsmarknadsfrågor och har liksom alla allianspartiernas ledamöter i arbetsmarknadsutskottet reserverat sig mot kravet på ett socialt protokoll. Hon anser att facken har fel när de hävdar att fackliga rättigheter inte respekteras.

– Kravet att skydda fackliga rättigheter är redan tillgodosett genom att det nya Lissabonfördraget har trätt i kraft. Från allianspartiernas sida gör vi också bedömningen att ett socialt protokoll förutsätter en fördragsrevision, och den kan leda till ett regelverk som skulle hota den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det vill vi inte vara med om, säger Annika Qarlsson.

Utskottsmajoritetens bedömning att eftersom det handlar om ett protokoll som fogas till fördraget så behövs inte en större fördragsrevision tror hon inte på.

– Det är ett synsätt som är antingen naivt eller cyniskt. Jag har intrycket att oppositionen driver detta mest för att imponera på de egna leden, säger hon.

För de rödgröna partierna är det dock inte okomplicerat att driva igenom ett ideologiskt färgat förslag om fackliga rättigheter med stöd av Sverigedemokraterna, ett parti de annars inte ser som företrädare för löntagarnas intressen.

– Nej, så är det. Och vi har inte något samarbete med dem. Men det blir en orimlig politisk situation om vi skulle låta bli att rösta på våra egna förslag bara för att Sverigedemokraterna också gör det, säger Josefin Brink.

Redan denna vecka väntas riksdagen rösta om kravet på ett ett socialt protokoll i EU. Och trycker alla ledamöter på rätt knapp går det igenom, om än med liten marginal. Sedan två sverigedemokrater tillfälligt lämnat sina riksdagsplatser är alliansens underläge endast en röst. Ett ja i riksdagen innebär att regeringen måste återkomma och berätta hur de avser att verka för beslutet. Det kan ta upp till ett år.

Men regeringen kan hamna i en brydsam situation redan innan dess. Enligt riksdagsordningen ska regeringen vid möten med EU:s ministerråd hålla sig till de ståndpunkter riksdagens EU-nämnd antagit. Om oppositionspartierna också där driver sitt krav kan svenska ministrar alltså bli tvungna att i EU framföra det förslag regeringspartierna reserverat sig mot i arbetsmarknadsutskottet.

– Det kan bli bekymmersamt, säger Annika Qarlsson.