En av visningsgrupperna i den internationella tävlingssektionen gick under temat ”Hårda bud”. Där fanns såväl animerade, fiktiva och dokumentära kortfilmer vars berättelser var vitt skilda, även om det övergripande temat var detsamma. Sven Damgaard Ørnstrup, dansk fantasyboksförfattare och lärare i medievetenskap på Århus Akademi besökte visningen.

– Det var en stor variation, från den stilistiskt bra Trotteur, som jag inte riktigt förstod handlingen i, till den högst relevanta Einspruch VI som visade en sida av samhället som inte ofta diskuteras.

Kortfilmen ”Einspruch VI” lyftes fram av flera besökare och det är kanske inte är så konstigt, med tanke på att det är den sjätte i en serie av kortfilmer om asylsökande som den schweiziske regissören Rolando Colla påbörjade 1999. Det är inte heller första gången den visas i festivalsammanhang.

Niclas Gillberg, festivalchef, berättar för Uppsala Fria att de kortfilmer som visades i den internationella tävlingssektionen gallrades fram bland cirka 3300 filmer. Filmer som dels anmälts till festivalen men som även handplockats på andra filmfestivaler runtom i världen. Kvar efter gallringen var 73 stycken kortfilmer som delades in i olika visningsgrupper efter teman.

Blenda Setterwall Klingert, som annars sänder radio om kultur och samtidshändelser, har varit på flertalet visningar under festivalen och hon gillar det breda urvalet som kan ingå under ett och samma tema.

– Det är intressant när det är lite diffusa teman. Då blir det tvära kast inom en och samma grupp och det gör det spännande.

För Anna Tjernström är det första besöket på Uppsalas Internationella Kortfilmsfestival. Hon har gått filmskola och skrivit manus, framförallt till kortfilmer och dokumentärer. Nu jobbar hon på sitt första långfilmsmanus. Hon tänker lite annorlunda när det kommer till teman.

– Jag brukar försöka att ignorera temana när jag går på filmvisningarna, men det är roligt att tänka tillbaka på sen, då lyfts filmerna lite grann.

Enligt hennes beskrivning handlade den till synes spretiga visningsgruppen ”Samhällets fiender” om allt ifrån vad som har hänt med en liten by som hamnat i ruiner, till en pojke som är och badar med en vuxen man som sedan visar sig vara pedofil. Fortfarande går dock de gemensamma nämnarna att hitta, ”det är saker som ställer till det i samhället”. Men hon tycker samtidigt att det är bra att temana inte är gjutna i sten, ”då färgar de inte filmerna”. Hon gillar framförallt filmer som handlar om relationer eller queer-kultur, filmer om arkitektur är ingenting hon går igång på.

– Men det finns någonting för alla och det är jättebra. Det känns som att det är väldigt mycket olika människor här från olika länder och med olika bakgrund och då har man förmodligen även väldigt olika sätt att se på film. Så publikpriset är helt klart roligast.