Allsången leds aven hurtfrisk god fe som uppenbarar sig med jämna mellanrum och sätter fart på publiken. Såväl barn som vuxna sjunger med av hjärtans lust. Här finns inga allvarliga undertoner, det hela är mycket Disneyaktigt och påminner egentligen väldigt mycket om den tecknade julaftonsversionen.

I detta sammanhang är det värt att framhålla vikten av barnteater i allmänhet. Barn måste få uppleva saker tillsammans med andra istället för att isoleras hemma framför tv eller datorer. Familjeteater är en väg in i kulturen och ger lite distans till allt kommersiellt krafs som överöser oss i dag. Samvaro mellan generationerna är en annan viktig fördel med föreställningar för hela familjen.

Askungen på Maxim uppfyller detta på ett oskyldigt, trevligt och underhållande sätt. Allt är en sockersöt historia som uppenbarligen tilltalar alla i publiken, vilket förvånar mig en del men förvisso inte behöver vara fel för det.

Pjäsen är välspelad och publiken deltar helhjärtat i showen. Även på scenen samspelar olika generationer och lever sig in i sina roller samtidigt som de sprider glädje till publiken.

Askungen är en småtrevlig show och en välkommen flykt från vardagens tristess. Det märks att både vuxna och barn har trevligt under den timme vi tillbringar i salongens värme. Utanför strilar regnet i ett höstgrått Stockholm.