I tisdags presenterade ECRI sin fjärde rapport om Sveriges arbete mot rasism och intolerans. Kommissionen berömmer Sverige för bland annat införande av nya lagar och att Diskrimineringsombudsmannen, DO har inrättats. Men de hänvisar samtidigt till en rad problem. Det förekommer övergrepp och våld mot judar, muslimer, romer och afrosvenskar och attacker på moskéer och synagogor. Men diskrimineringsfall leder sällan till åtal eller dom. En annan del i rapporten gäller de främlingsfientliga och islamofobiska partiernas framgång de senaste åren. Rasistiska kommentarer blir generellt vanligare, även från vissa riksdagsledamöter, och rasismen på nätet ökar.

ECRI påpekar också att diskriminering på bostadsmarknaden förstärker boendesegregationen och vilket även bidrar till den ökade skolsegregationen. Skillnaderna mellan skolor blir större och elever med invandrarbakgrund klarar sig fortfarande sämre än genomsnittet. Dessutom sker rasistisk mobbning och kränkning i skolor, vilket DO har satt särskilt fokus på i sitt arbete.

– Det som ungdomarna lär sig i skolan tar de med sig i samhället. Det gäller att uppfostra de till demokratiska vuxna, säger Peter Tai Christensen, DO:s granskningschef.

Sedan 2009 måste alla skolor inlämna en likabehandlingsplan och en plan mot kränkande behandling till sin huvudman, oftast kommunen. Kommunerna är därmed huvudansvariga för att kontrollera om skolorna följer antidiskrimineringslagen. DO erbjuder skolorna olika handläggningsmaterial, tips och en vägledning för att hjälpa de att upprätta planerna. Dessutom pågår en granskning av 35 skolor om hur de förebygger trakasserier.

– Sju av tio skolor som Skolinspektionen granskat har brister i sina planer mot kränkande behandling, berättar Peter Tai Christensen.

Skolorna ska kartlägga om det har förekommit trakasserier på grund av etnisk tillhörighet eller religion men även kön, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Om något tyder på problem är det skolans plikt att reagera.

– Om det finns till exempel misstankar om trakasserier under rasterna behövs det fler rastvakter, inte bara en som står i hörnet, menar Peter Tai Christensen.

Men det gäller inte bara att reagera utan också att förebygga, till exempel med temadagar om mänskliga rättigheter eller rasismens historia, säger han.

– Det behövs ett aktivt arbete för att få syn på och förändra de diskriminerande strukturerna i skolan. En stor andel skolor gör

fortfarande för lite.

Isabella Andersson, styrelseledamot i Ungdom Mot Rasism, UMR, tycker att det viktigaste är att lärarna utbildar sig i frågor kring normkritik och organiserad rasism i Sverige.

– Det är ett stort problem att rasistiska organisationer sprider sina budskap på skolgården, eller att eleverna skriker fula, diskriminerande saker åt varandra. Lärarna vet inte hur de ska bemöta det, säger hon.

UMR kräver också att regeringen ska satsa mer pengar så att organisationer som de kan komma in i skolorna och jobba med eleverna.

– Om vi pratar med eleverna om normkritik och fördomar kommer vi ganska långt under bara en timme. Samtidigt räcker det inte med en temadag om året. Lärarna måste kunna ta upp dessa ämnen hela tiden.