I fjol togs 1 904 flyktingar emot av Västra Götalands kommuner, trots överenskommelser med Länsstyrelsen om att ta emot 2 613. Det visar Länsstyrelsens bostadsmarknadsanalys för 2012.

Det finns flera orsaker till avvikelsen, enligt Länsstyrelsen. Förutom att mottagningssiffrorna varierar utifrån hur många flyktingar som faktiskt får uppehållstillstånd, påverkas de också av förändrade rutiner efter den etableringsreform som genomfördes i december 2010. Den innebär att det nu är Arbetsförmedlingen som har huvudansvaret för att hjälpa nyanlända att etablera sig i Sverige, ett ansvar som förr låg hos kommunerna.

– Kommunerna har därför minskat sin verksamhet, av naturliga skäl. Det gör att kontaktnätet är förändrat. Nu måste man in i nya rutiner och bygga upp ett nytt sätt att jobba, säger Birgitta Guevara vid Länsstyrelsens enhet för social hållbarhet.

Den främsta orsaken är dock bostadsbristen, enligt kommunerna själva. I bostadsmarknadsanalysen slås fast att bostadsbrist råder i 31 av länets 49 kommuner. Enligt den enkät som analysen bygger på bedömer majoriteten av kommunerna att det är ganska eller mycket svårt att tillgodose behovet av bostäder till nyanlända flyktingar både på ett och tre års sikt.

Trots detta är det endast 15 av kommunerna i enkäten som anger flyktingar som en av de grupper som har det särskilt svårt på bostadsmarknaden. Enligt Länsstyrelsen beror det antagligen på att gruppen flyktingar sällan räknas in när kommunerna arbetar med bostadsfrågor.

– Det handlar nog om att de som arbetar med boende inte är samma personer som de som arbetar med flyktingar, säger Birgitta Guevara. Kanske är det så att när man arbetar med bostadsfrågor ser man en viss bild framför sig, och då tänker man kanske inte i första hand på flyktingar som ännu inte har kommit till kommunen.

I sin rapport fastslår Länsstyrelsen att ”minst lika viktigt som att det finns överenskommelser är att överenskommelserna följs.” Detta är dock inget som kan krävas av kommunerna.

– Det här är ju inga avtal, utan överenskommelser. De är inte juridiskt bindande, utan bygger på en förhoppning från kommunernas sida om att kunna ta emot ett visst antal personer, säger Birgitta Guevara.

Enligt Länsstyrelsens erfarenheter uppfyller kommuner lättare sina överenskommelser om de samtidigt fattar ett följdbeslut om att prioritera ett visst antal lägenheter per år för flyktingmottagande. Ändå är det ingen självklarhet att några sådana beslut tas.

– Men alla kommuner vill ju att befolkningen ska öka, och en stor del av befolkningsökningen består i utrikes invandring, säger Birgitta Guevara. Därför behöver man fundera på hur man planerar för just den typen av befolkningsökning.