Lyckönskningarna strömmade in från omvärlden när Somalias nya parlament svors in i måndags, i en ceremoni på Mogadishus internationella flygplats.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon beskrev det nya parlamentet som en viktig milstolpe på landets väg mot ”fred, stabilitet och politisk omvandling” och början på ett nytt kapitel i det somaliska folkets historia. FN:s särskilde representant till landet, Augustine Mahiga, välkomnade i sin tur det nya parlamentet som det efterlängtade slutet på en övergångsperiod som varat sedan 2004. Det var då den Federala övergångsregeringen, TFG, bildades i Kenyas hubudstad Nairobi.

Övergångsregeringen har plågats av interna motsättningar och svagt stöd hos befolkningen. Många av dess medlemmar har anklagats för att tillbringa mer tid utanför landet än i det, och för att hänge sig åt vild korruption. I maj hävdade Världsbanken i en rapport att uppemot 70 procent av det utländska biståndet till regeringen mellan 2009 och 2010 idag inte kan spåras. En månad senare skrev FN:s granskningsgrupp i en läckt rapport att ”systematisk förskingring och ren stöld av offentliga resurser” blivit en del av regeringens arbetssätt. Den somaliska regeringen svarade med att ilsket avfärda anklagelserna som ”oansvariga och falska.”

Förhoppningen är att den nya regeringen ska få en större legitimitet. Men den politiska processen kan knappast beskrivas som demokratisk. Att låta det somaliska folket utse sitt parlament genom allmänna val var enligt FN inte möjligt på grund av säkerhetsläget. Istället är det nya parlamentet resultatet utdragna konsultationer och förhandlingar mellan representanter för landets största klaner. Alla kandidater har också granskats av en teknisk urvalskommitté som enligt FN arbetat efter ”objektiva kriterier.” Enligt kritiker garanterar processen att samma män kommer att fortsätta styra landet.

– En övergångsregering har lämnat plats åt en annan, där alla stora beslut tas av det internationella samfundet och FN, säger Mohammed Abdi, politisk analytiker och professor vid Puntland State University, till nyhetssajten Garowe Online.

Även den nya konstitution som antogs den 1 augusti har omgetts av kontroverser. Konstitutionen hyllades av somaliska politiker och utländska kommentatorer för sina progressiva inslag - bland annat ett förbud mot kvinnlig könsstympning. Förbudet välkomnas av många kvinnorättsaktivister och motståndare mot könsstympning, men de varnar också för att det kan få liten effekt.

– Att den nya konstitutionen bannlyser omskärelse av kvinnor är ett välkommet steg, men det kommer att kräva utbildning, höjt medvetande och stark lagstiftning. Annars kommer det här förbudet inte bli mer än lite bläck på en bit papper, säger kvinnorättsaktivisten Fatima Jibrell till FN:s nyhetsbyrå IRIN.

Andra inslag i den nya konstitutionen kan bli ännu svårare att förverkliga i praktiken. Bland annat förbjuds barnarbete och äktenskap för minderåriga, samtidigt som konstitutionen slår fast att varje somalisk medborgare har rätt till gratis utbildning. Idag är andelen barn som går i skola i Somalia en av de lägsta i världen, enligt FN-organet UNICEF. Hundratusentals internflyktingar är beroende av förnödenheter från Internationella Röda Korset och andra hjälporganisationer, samtidigt som den somaliska regeringens inflytande utanför huvudstaden Mogadishu är mycket begränsat och beroende av militärt stöd från Afrikanska unionen.

Enligt kritiker är konstitutionens idealistiska inslag snarast ett försök att skyla över mer allvarliga motsättningar. I en artikel för Think Africa Press varnar den somaliska journalisten Sadia Ali Aden för att konstitutionens federalistiska utformning kan leda till en fortsatt uppsplittring av landet med förnyat våld som följd. Att konstitutionen antagits utan folkligt deltagande, under hård press från utländska aktörer, har också bidragit till ökad polarisering.

– Kritiska röster som vågade ifrågasätta eller utmana hemlighetsmakeriet kring den nya konstitutionen möttes av trakasserier och stämplades som ”sabotörer”. Alla motståndare hotades med att dras inför internationella brottsmålsdomstolen, vilket skapade ett klimat av rädsla som förhindrade den dialog som så väl behövs för att främja fred och försoning, skriver Aden.

Utländska stater med intressen i Somalia har arbetat intensivt för att driva igenom planer som till större delen utformats över huvudet på folket. I juni hotade det amerikanska utrikesdepartement att införa sanktioner i form av reseförbud och frysta tillgångar mot de som motsätter sig den politiska processen - en hot som riktades mot såväl medlemmar av regeringen som de som står utanför den.

Men den utländska inblandningen i Somalia är knappast något nytt. Under det kalla kriget stöddes landets regering under perioder av såväl Sovjetunionen som USA på grund av dess strategiska position på Afrikas horn. Förutom Somalias strategiska läge har misstankar att landet vilar på stora reserver av olja bidragit till ett växande intresse från omvärlden på senare år. Sedan början av 90-talet har en rad studier pekat på den möjliga existensen av ett stråk av oljefäljt som sträcker sig från Jemen till Somalia. I februari i år inledde kanadensiska Horn Petroleum Corporation provborrningar i Puntland-provinsen i nordöstra Somalia, som utropades som en självständig stat 1998. Även kinesiska och australienska företag har fått tillstånd att leta efter olja i regionen, och en rad andra länder står på kö för att följa efter.

Det lär dröja innan sökandet efter olja kan komma igång i stor skala i det krigshärjade Somalia. Men landets politiker knappast omedvetna om det svarta guldets dragningskraft. Efter ett möte med USA:s utrikesminister Hillary Clinton och Storbritanniens premiärminister David Cameron i februari erbjöd övergångsregeringens premiärminister Abdiweli Mohamed Ali en del i framtida resurser i utbyte mot hjälp med återuppbyggnaden av landet.

– Det finns plats för alla när landet kommit på fötter igen och är redo för investeringar, sade han till den brittiska tidningen The Observer.

Enligt en rapport från Center for American Progress har det internationella samfundet spenderat mer än 55 miljarder dollar i Somalia sedan början av 90-talet, då diktatorn Siad Barré störtades och landets slungades in i ett inbördeskrig. Av dessa pengar har mer än dubbelt så mycket gått till militära insatser som till civilt bistånd.

Efter USA:s fiaskoartade invasion av Somalia 1992 har supermakten fortsatt att intervenera i landet via ombud. I slutet av 2006 invaderade etiopiska trupper landet efter att de Islamiska domstolarnas förbund tagit kontroll över huvudstaden. Sedan dess har trupper från Burundi och Uganda, under Afrikanska unionens flagg, hjälpt den svaga centralregeringen att bekämpa rebeller, inte minst den radikala islamistiska rörelsen al-Shabab. Men trots understöd från USA, som genomfört ett växande antal bombräder med obemannade flygplan de senaste åren, har framstegen varit begränsade. I början av året gav FN:s säkerhetsrådet därför klartecken till Afrikanska unionen att utöka antalet soldater i landet från 12 000 till 17 000.

I oktober förra året intervenerade även Kenya i södra Somalia, efter en rad kidnappningar som man anklagar al-Shabab för att ligga bakom. Såväl Kenya som Etiopien agerar med stöd av USA, i form av militärt bistånd, logistik och träning, men har också egna intressen i Somalia. För Etiopien handlar det inte minst om den omstridda Ogaden-provinsen, där Ogadens Nationella Befrielsefront fört ett gerillakrig sedan slutet av 80-talet. För Kenya handlar det enligt en del bedömare inte bara om att förhindra att konflikten i Somalia sprider sig över gränsen, utan också om att säkra bygget av en pipeline som ska knyta oljefält i det nyligen självständiga Södra Sudan till hamnstaden Lamu.

Men åtskilliga analytiker menar också att de senaste årens utländska interventioner i Somalia varit kontraproduktiva. Etiopiens två år långa närvaro i landet efter invasionen 2006 skapade en grogrund för al-Shabab, hävdar den somaliske journalisten Muhyadin Ahmed Roble.

– Med trupper från fyra afrikanska länder på somalisk mark, uppbackade av USA:s militära styrka, kommer al-Shabab försöka slå mynt av somalisk nationalism för att bevara och expandera den radikala islamistiska rörelsen, skriver Muhyadin Ahmed Roble i en analys för tankesmedjan Jamestown Foundation.