Visst är det bisarra vanföreställningar han har, men det är inte hans egna vanföreställningar. Det är ingen större skillnad mellan vad han och Kent Ekerot säger. Många såg Hitler som en förvirrad pajas i början - vi måste ta det här på ett större allvar, säger Mattias Gardell.

Även om begreppet islamofobi är förhållandevis nytt har fenomenet en tusenårig historia. Mattias Gardell gav åhörarna en historisk genomgång av den antimuslimska diskursen och visade målningar där muslimer avbildades med djävulshorn, som människoätande monster med hundhuvuden och som getter.

– Lars Vilks må tro att han är originell, men hundar användes redan för 1000 år sedan i avbildning av muslimer, säger han.

Gardell menar att den antimuslimska idévärlden nästan är lika omfattande som den antisemitiska.

– Ofta användes samma berättelser om både judar och muslimer, till exempel att de mördade kristna barn och drack deras blod, säger han.

Och precis som det var för judar i Tyskland är det lättare att vara muslim i Sverige i dag om man byter namn.

– Det är lättare att resa utomlands, barnen blir mindre mobbade och man får högre lön, säger Mattias Gardell.

Att vara muslim tycks i mångas ögon vara en essens som man ärver och har mycket lite med religion att göra.

– Man förblir muslim i mångas ögon oavsett om man är icke-praktiserande eller ateist. En person med muslimskt namn som har samma, eller bättre meriter, än någon med ett skandinaviskt namn nekas inte jobbet efter att rekryteraren ringt upp och frågat hur personen förhåller sig till religion. Islamofobin fungerar som en rasism. Den har inget med religionskritik att göra, säger han.

Därför är inte lösningen heller mer kunskap om islam.

– Islamofobi orsakas inte av Islam och kan inte botas med det. De flesta som drabbas av hatbrott utsätts av människor de inte känner och som inte vet hur de förhåller sig till religion.

Mattias Gardell menar att det finns en föreställning om att muslimer är unikt religionsstyrda.

- Det finns ett tydligt vi och dom tänkande när det gäller religion. ”Vi” väljer religion, men ”dom” är muslimer även om de är sekulära kommunister.

I dag finns 400 000 muslimer i vårt land, det vill säga personer som kommer från ett muslimskt land - dit räknas även iranska kommunister. Av dem tillhör en fjärdedel en församling och ungefär 10 procent tycker att gud är viktig och praktiserar religionen genom att till exempel be och fasta. Det är ingen större skillnad.

En anledning till situationen ser ut som den gör i dag är att medierna bara visar en viss typ av bilder. Förutom nyhetsbilder från krig och uppror i Mellanöstern får muslimer vara skurkar och terrorister i amerikanska filmer.

– När en fundamentalistisk predikant i USA går ut och säger saker vet vi att det inte är representativt för hela befolkningen - även om vi inte varit där har vi sett på tv att inte alla amerikaner tänker så. Men det är ju sällan det är den senaste marockanska actionrullen som går upp på tv. De bilder vi får tillgång till gör att bilden av den våldsbejakande muslimen verkar typisk istället för a-typisk eftersom vi saknar bildresurser för att sätta den bilden i perspektiv.

Men det är inte bara mediernas ansvar, utan även mediekonsumenternas, menar han.

Konsekvensen blir att Islamofobin i Sverige blir allt mer normaliserad.

– Om man ser till opinionsmätningarna är situationen bekymmersam. Men det är inte en enhetlig bild - många ser igenom retoriken och arbetar med att förändra den.

Han poängterar att Islamofob inte är något man är utan att det handlar om utestängningspraktiker.

– Det är också skillnad på vardagsrasism och den mer systematiska islamofobin. Det är viktigt att särskilja mellan de två, säger han och framhåller att dagens antidemokratiska strömmingar ställer krav på medborgarna.

– Vi råkade födas i den demokratiska parentesen och förväxlar vår livshistoria med historien. Vi vet ingenting om hur man bygger motstånd och skapar alternativ. För närvarande är det starka krafter som underminerar systemet – vi måste se upp nu. Demokratin förutsätter att människor engagerar sig. Står man för idén om allas lika värde ska man hitta sätt att realisera det.