Vad kom ni fram till i studien?

– Det finns en stor frustration hos dem som bor i områden där renoveringarna påbörjats. Hyresgästerna känner sig inte lyssnade på och företagen undanhöll information till sista stund – men de fick det att låta som en demokratisk process.

– Vi såg också att det lönar sig att göra motstånd, även om skillnaden är liten. De hyresgästföreningar som varit tuffare har uppnått de bästa resultaten – även om det inte var speciellt bra resultat.

Vilka konsekvenser får hyreshöjningen?

– Konsekvensen av de här renoveringarna blir mer segregation och gentrifiering. Mer ekonomiskt starka grupper flyttar in och områdets status höjs, medan den mindre bemedlade befolkningen får flytta därifrån. Företagen tjänar mer pengar eftersom de kan ha högre hyror.

– Det finns ett enormt behov av kunskap inom detta område, speciellt med tanke på hur många människor som kommer att drabbas när alla miljonprogramshusen ska renoveras. Allt känns väldigt improviserat, säger hon.

Är inte de här renoveringarna nödvändiga?

– Vi har sett att många bostadsföretag gör helt omotiverade lyxiga renoveringar. När det gäller kvarngärdet och Gränby är det nödvändigt med renovering eftersom kök och badrum blir förstört när man gör ett stambyte - jag har inte träffat någon som är emot renovering. Men kostnaden kan variera enormt mycket och hyresgästerna har inte fått välja. Man kan renovera på ett betydligt mer ekonomiskt sätt. De hade inte behövt höja hyrorna så mycket. Hyresgästerna har inte heller fått veta vad det kostar förrän sent i processen, när det i stort sätt varit klart.

– En del av hyran har alltid gått till stamrenoveringen. Var har de pengarna tagit vägen? Kanske ingen vet? Genom ägarbyten kan det ha hänt mycket i företagens ekonomiska organisation, men det är svårt att motivera hyreshöjningen när hyresgästerna redan betalat för den i alla år.

Varför har den här situationen uppstått?

– Ett av problemen är att ingen ansvarar för frågan, varje hyresgästförening får hitta sin egen lösning. Det finns ingen framtidsvision, ingen konsekvensanalys. I Sverige har det funnits en kultur av planerad bostadspolitik, men det har övergivits helt. Det är en dramatisk förändring som skett på mycket kort tid. Sverige har gått från att vara det land i Europa, kanske i världen, med schystast bostadspolitik, till det land där liberalismen har sitt tydligaste uttryck. Vi har gått från bäst till sämst när det gäller bostadsförsörjning. Det är hög tid för kommun och stat att uppmärksamma det. Det här är ett växande socialt problem - folk börjar bli förbannade.

– Det är i dag oklart vilken roll de allmännyttiga bostadsbolagen ska ha. Principen med allmän nytta kombineras med marknadsliberalism och allmännyttiga bostadsbolag ska drivas affärsmässigt. Det lämnar öppet för tolkning. De boende tar fasta på allmännyttan, företagen fokuserar på marknaden.

Det kommer få initiativ från politiskt håll?

– Ja, problemet tycks vara för stort. Det är som en het potatis som ingen vill ta hand om. Det enda klara beskedet kommer från bostadsministern som säger ”det är inte mitt problem”. Det är lite kaosartat. Det finns ingen centraliserad databas. De säger att 20 procent av miljonprogrammet har renoverats, men att det är 300 000 lägenheter kvar; vad hände med de andra 500 000 bostäderna? Behöver inte de renoveras?