Projektet ”Lilla Rummet” drivs av Tris, Tjejers rätt i samhället, en ideell organisation vars mål är att verka för individens frihet från alla former av tvång och förtyck. Föreningen driver olika projekt med olika finansiärer.

”Lilla rummet” riktar sig till tjejer mellan 13 och 20 år, som är utsatta för systematisk kontroll, hot och våld från sin släkt eller andra närstående. Projektet fokuserar på barnkonventionen och de mänskliga rättigheterna.

Bakom projektet står Sevana Bergström och My Hellberg från Gottsunda. Tillsammans håller de i grupper på kommunens högstadie- och gymnasieskolor, efter skoltid, där de bland mycket annat diskuterar utifrån värderingsövningar och gör olika aktiviteter tillsammans.

– Vi hjälper tjejerna att leva det liv de själva väljer. Mycket handlar det om att stärka deras självförtroenden, så att de vågar ta ett större utrymme i framtiden. Kanske så att de vågar söka en utbildning, eller ta ett sabbatsår och resa, om man vill det, säger Sevana Bergström.

– Vi vill också skapa ett större socialt nätverk och en plattform i samhället och i livet för dem som söker sig hit, säger My Hellberg.

Men man måste inte själv ha problem hemma för att vara med i projektet.

– Alla som delar våra värderingar är välkomna. Men det är alltid någon eller några i varje grupp vi har som lever med hedersnormer och som kontrolleras av anhöriga. Andra har en kompis som har det svårt och fungerar som en sluss till oss, säger My Hellberg.

Hur definierar ni hedersnormer och hedersförtryck?

– Alla grupper får i början en föreläsning om hedersbegreppet, av en forskare inom ämnet. Då diskuterar vi hur man definierar hedersnormen? Vilka är det som lever under den? Det är viktigt för att de ska få en kunskapsgrund. Sedan pratar vi om vad de tycker – om vad som är okej och inte, säger SevanaBergström.

Hon är kritisk mot debattörer som inte vill prata om hedersvåld utan menar att det handlar om ”mäns våld mot kvinnor”.

– Generaliseringar hjälper inte mot våld. När man pratar om mäns våld mot kvinnor är mannen förövare och kvinnan offret, men när det handlar om hederskultur så är också kvinnorna i familjen pådrivande. Det finns flera förövare. Ser man inte det specifika i olika typer av våldssituationer kan man inte heller hjälpa personer som lever med det, säger SevanaBergström, som har intresserat sig för frågan i många år.

– Jag såg det omkring mig när jag själv gick i skolan och har läst mycket om det. Jag blev också inspirerad av Fadime och hennes berättelse, säger hon.

Även när hon under två år bodde i Kalifornien i USA, där hon studerade och spelade fotboll, såg hon samma mönster, menar hon.

– Det finns en slags hedersstruktur där kvinnorna helst ska vara oskuld när de gifter sig. Man fick gå på date, men man visste att man alltid kontrollerades, säger hon.

När hon kom tillbaka från USA 2004 blev hon medlem i Tris. Hon följde med ut i en skola – då gällde det ett projekt för pojkar – och kände genast att det var det var det här hon ville göra.

”Lilla rummet” har pågått sedan 2008, men de har fortfarande inte hunnit med kommunens alla skolor.

– Eftersom vi vill ha en bra kontakt med alla vi möter och bygga ett förtroende med varje individ, fokuserar vi på några skolor i taget. På ett år hinner vi med ungefär tre skolor, säger SevanaBergström.

Hur samtalen ser ut beror mycket på gruppen.

– Vi ser oss som två storasystrar. Det ska inte kännas som en lektion när vi träffas. Alla grupper får också själva planera en lektion där alla får leda en del. Det brukar leda till bra tips på övningar som vi kan använda, säger My Hellberg.

De hoppas båda två att det blir ett långsiktigt projekt.

– Vi får mycket positiv respons och mycket feedback. Vi ser att det funkar, säger My Hellberg.

Tillsammans leder de även projektet Ronja – som döpts efter Ronja Rövardotter – som handlar om fysisk hälsa.

– Vi märkte vid en språkintroduktion för invandrare att många inte kunde simma eller hade idrottat förut. I projektet vill vi att tjejerna ska våga använda sina kroppar och få träningsvärk. Många har inte haft möjlighet att syssla med idrott tidigare, säger SevanaBergström.

Projektet påbörjades i juni 2011 med stöd från landstinget och länsstyrelsen. Om de får medel för att fortsätta programmet får de veta i vår.

Något liknande projekt för killar finns dock inte i Uppsala.

– Vi hjälper killar i akuta situationer, men vi har inga grupper för killar. Det finns ett stort projekt i Stockholm som Fryshuset har och det vore jättekul om att ha ett sådant projekt här också. Men då behöver vi killar som leder det. Just nu fokuserar vi på att göra det som vi tagit på oss så bra som möjligt, säger hon.