Uppsala kommun kräver att drygt 40 personer per månad lämnar urinprov för att få ut socialbidrag. Kommunen begär provet om en person har ett missbruk bakom sig, eller om socialtjänsten misstänker att personen använder droger. Vägrar personen reduceras bidraget till krishjälp – personen kan då få matkuponger och om personen har en lägenhet kan socialtjänsten betala hyran direkt till hyresvärden.

Men det juridiska läget är oklart. När frågan prövats i förvaltningsrätten har det gått i båda riktningarna. Det finns domar som ger kommunen rätt, andra slår fast att det är olagligt att reducera socialbidraget för en person som vägrar göra provet.

– Vi har ändrat handläggningen efter domen från kammarrätten så att krav på urinprov bara ställs på personer som vid flera tillfällen uppträtt påverkad, eller när det framkommit misstanke om missbruk. Syftet är att utreda arbetsförmågan. Kommunen har också, efter ändringen, fått rätt att i sådana situationer reducera normen, säger Muhammad Hassan (FP), ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden.

Kommunen får också uppbackning i frågan av Fred Nyberg, forskare inom biologisk beroendeforskning vid Uppsala universitet.

– Jag tror att det kan vara bra med ett sådant krav. Det måste finnas bromsklossar som fångar upp personer som missbrukar. Att en person hämtar ut socialbidrag år efter år och fortsätter ta droger är inte bra för någon. I framtiden kommer det också att finnas mindre integritetskränkande testmetoder än urinprov, sager han.

Berne Stålenkrantz, ordförande i svenska brukarföreningen, är dock kritisk mot Uppsala kommun.

– Det här baseras på en ideologi – ett strafftänk – som utgår från tro, inte kunskap. Det leder till att man säger till socialtjänsten vad de vill höra, istället för hur det egentligen är. I värsta fall kan det leda till att folk börjar fuska med urinproven, trots att de kan förlora allt om de blir påkomna – man tar risken för att kunna hälsa på mormor, eller åka och fiska, eller vad det kan vara. Människor är inte alltid så rationella, säger han.

Istället för tvång och straff vill han hellre se dialog och respekt.

– Det är samtalet som är det viktiga. Många som har en drogproblematik mår dåligt och har dåligt självförtroende. Därför är det bättre att stärka personen istället för straffa den. Det finns någon slags idé om att folk ska nå botten för att sedan förändra sina liv, men på vägen ner finns många risker, som till exempel hepatit och hiv, säger Berne Stålenkrantz.