Medlemmarna i Ett fri grupp, Maja Ericson, Charlie Challis och Jonna Ljunggren, träffades när de studerade på Skaras skolscen. De insåg att de delade åsikter och tillsammans deltog de i en antirasistisk kampanj inför riksdagsvalet. Men de ville göra mer, vilket ledde till pjäsen Närkamp, som skrevs i uppdrag för Sveriges största antirasistiska ungdomsorganisation, Ungdomar Mot Rasism och deras projekt ”Ge rasismen rött kort”, en europeisk protest mot rasism som inleddes 1996 i Storbritannien.
Närkamp har därför fotboll som utgångspunkt, för att nå ut till så många ungdomar som möjligt.
– Det är ett sätt att få, även de som inte vanligtvis går på teater, att ta del av vårt budskap, berättar Charlie Challis.

Namnet på gruppen – Ett fri grupp – är noga valt. Charlie Challis berättar att det valdes för att dels poängtera att
alla ska ha friheten att älska vem de vill och tro på vilken gud de
vill, dels för att en människas värde aldrig ska fastställas utifrån det
grammatiskt korrekta språket.

Parallellt med "Närkamp" spelar de även ”Novembernatt”, en pjäs som även den handlar om kulturmöten. Här möter en Emma, en tjej från högerextrema kretsar. Shevrin, som utländsk bakgrund. Ett omöjligt möte som förändrar deras liv.
Charlie Challis är medveten om att innehållet kan tyckas vara något schablonartat och betonar att föreställningen ska fungera som underlag i den efterföljande workshopen som ingår efter föreställningen.
– Där snöar vi inte in på extrema situationer utan tar upp alla slags fördomar. Vi gräver tillsammans för att skapa en större medvetenhet. Det finns inga rätt eller fel utan alla fördomar ska diskuteras.

Ingen är fördomsfri, menar Charlie. När han som inbiten stockholmare flyttade till Skara förväntade han sig att EPA-traktorerna skulle stå på tomgång längs med rödljusen.
– Men det var inte alls så. För att kunna bli av med fördomar måste man våga fråga, resa och upptäcka. Fördomar kan såklart alltid finnas kvar men det gäller att ständigt ifrågasätta dem.

Sedan ett halvår tillbaka bor två tredjedelar av gruppen i Göteborg och de har nyligen gästspelat på Masthuggsteatern i Majorna. De hoppas på mer sådant samtidigt som de vill fortsätta spela på skolor och festivaler.

Ett fri grupp har haft tur, i dagens kulturklimat är det långt ifrån alla som kan livnära sig på teatern direkt efter skolan.
– Vi är på ett sätt redan i vår dröm. Vi lever från vecka till vecka och lägger alltid fokus på de vi spelar hos. Det enda vi egentligen drömmer om just nu är att vi och vårt budskap ska få ännu mer uppmärksamhet. Att vi ska få spela på ännu fler platser och nå ut till ännu fler människor.