– Handels arbetsgivare har förklarat att vi får samma löneökningar som de industrianställda, inte ett öre mer. Jag har aldrig tidigare varit med om att arbetsgivarna presenterar ett slutbud innan förhandlingarna ens har börjat, säger Handelsanställdas förbunds förhandlingschef Tommy Tillgren till Fria Tidningen.

– Det är uppenbart att det är Svenskt Näringsliv som styr det här upplägget med järnhand.

Och Svensk Handels förhandlingschef Bo Cederlöf erkänner att det finns ett tryck uppifrån på hans organisation.

– Jag vet inte om vi är mer centralstyrda i den här avtalsrörelsen än tidigare, men det är ingen hemlighet att Svenskt Näringsliv har en samordnande roll på arbetsgivarsidan. Och det är ju samma sak på LO-sidan, dess förbund kommer överens om gemensamma krav, säger han.

Handels krav i förhandlingarna är 860 kronor i månaden, samt ytterligare 100 kronor för anställda i detaljhandeln för att utjämna löneskillnader mellan mansdominerade och kvinnodominerade branscher. Den extra hundralappen gäller inte för anställda i grossistledet eftersom de har högre löner. Dessutom kräver man att heltid ska bli en rättighet för de som vill och att möjligheterna för arbetsköparna att visstidsanställa personal ska begränsas.

Fem förbund för arbetare och tjänstemän slöt redan i december avtal för 500 000 industrianställda. Det gav 3 procent på 14 månader, vilket motsvarar 2,6 procent årlig ökning. Handels lönekrav motsvarar 4,7 respektive 3,7 procent för anställda i detaljhandeln och i partihandeln.

Tommy Tillgren, vad motiverar att de handelsanställda ska få högre lönelyft än anställda i industrin?

– Man kan inte jämföra utfallet på ett område med de krav vi har när förhandlingarna börjar. Samtidigt har lärarfacken krävt 10 000 kronor mer i månaden, och ingen tycks reagera mot det. Men när vi kräver en hundralapp extra till våra lågavlönade kvinnor så får vi genast kritik. Nog är det lite konstigt.

I tidigare avtalsrörelser har Svensk Handel i slutändan accepterat att handelsanställda får samma löneökning i kronor som de industrianställda, trots att det innebär högre procentuella lönelyft eftersom lönenivån inom handeln är lägre. Detta har kompenserat för att industrianställda ofta har en viss löneökning utöver vad avtalen säger, så kallad löneglidning.

Denna gång är dock en sådan lösning utesluten, enligt Bo Cederlöf.

– Läget är besvärligt för handeln. Vi har haft 15 år av ökad omsättning, men nu upplever vi en dipp som naturligtvis hänger ihop med krisen i Europa. Människor håller hårdare i plånboken, konkurrensen hårdnar och vi har sett ett ökande antal konkurser. OnOff-kedjan var en av de större, men långt ifrån den enda, säger han.

Utgången av förhandlingarna mellan Handels och arbetsköparnas Svensk Handel får betydelse även för andra grupper än de direkt berörda löntagarna i butiker och på lager. Får Handels igenom kraven på jämställdhetspott, rätt till heltid och begränsning av visstidsanställningar så öppnar det vägen för andra kvinnodominerade förbund som Fastighets, Hotell och Restaurang och inte minst Kommunal.

Att en enig arbetsköparfront står bakom Svensk Handel medan LO-sidan är splittrad – industrifacken inom LO stödjer inte Handels krav på en jämställdhetspott – spelar förstås roll. Men Handels har samtidigt ett trumfkort. Det nuvarande avtalet löper ut den sista mars. En dryg vecka senare infaller påsken, som är en av årets stora köphelger. En konflikt då slår mycket hårt mot företagen, särskilt som kooperationens företag inte ingår i Svensk Handel och inte skulle drabbas.

– Vi är helt inriktade på att försöka förhandla fram ett avtal utan att det blir konflikt. Men det är klart: vi har ju noterat att påsken ligger där den ligger i almanackan, säger Tommy Tillgren.