Sanktioner mot Iran ökar risken för krig
Oljeembargo och andra sanktioner mot Iran riskerar bara att öka spänningarna. Var är alla liberala debattörer som brukar hävda att frihandel är det bästa sättet att förhindra krig? undrar Pierre Gilly.
EU beslutade nyligen att följa USA och införa ett oljeembargo mot Iran. Länder som gör affärer med Iran kommer inte att få handla med USA. Då USA är viktigare för de flesta länder i världen stängs dörren för Iran. Embargot kommer att göra det nästan omöjligt för Iran att exportera sin olja och importera varor man behöver.
Svenska opinionsbildare har välkomnat beslutet. Man hävdar att embargot är ett sätt att stoppa Iran från att skaffa kärnvapen utan att behöva bomba. Struptaget mot Irans ekonomi är ett sätt att starta en dialog, resonerar man. Samma iranska ledare som vanligtvis anses så tokiga att de vill anfalla Israel med kärnvapen, trots att det skulle leda till att man själv utplånas, kommer att reagera fredligt på västvärldens struptag, tror de.
Opinions- och nyhetsrapportering om Iran är förbluffande princip- och historielös. Var är alla liberala debattörer som brukar hävda att frihandel är det bästa sättet att förhindra krig? Var är de som brukar säga att ekonomisk integration borgar för fred? Har någon frågat hur bra tidigare embargon och sanktioner fungerat? Vad har femtio år av sanktioner mot Kuba haft för effekt? Har de drakoniska sanktionerna mot Nordkorea fått landet mer samarbetsvilligt? Var sanktionerna mot Irak på nittiotalet en bra politik? Har embargon och sanktioner mot dessa länder förhindrat krig eller minskat spänningarna?
Ingen frågar sig heller hur det ska gå till rent praktiskt för att Iran ska kunna ge med sig. Hur ska Iran bevisa att man inte håller på att tillverka kärnvapen? Ska amerikanska soldater få leta igenom varenda kvadratmeter av Iran innan de, som i Irak, kan konstatera att man hade fel? Och hur förhindrar man Iran från att ha kunskap och kapacitet att någon gång i framtiden skaffa kärnvapen? Ska man förbjuda landet att ha civil kärnkraft, sluta utbilda studenter i fysik och internera alla iranier med förbjuden kunskap?
Kanske är larmandet om kärnvapen bara är ett svepskäl och det verkliga målet att störta den iranska regimen. När Brasilien och Turkiet förra året fick Iran att gå med på en amerikansk plan som byggde på att Iran skulle deponera delar av sitt kärnbränsle utomlands, så sa USA nej. Så fort Iran gick med på det amerikanska förslaget ville USA inte längre veta av det.
Iran har närmat sig USA flera gånger. Man har erbjudit sig att erkänna Israel, gjort stora eftergifter om kärnkraften och Iran spelade en viktig roll när talibanerna störtades. Men istället för att ta till vara på detta talade George W Bush om Iran som en medlem i ondskans axelmakter.
Stormakternas ledare, och därmed även medierna, hävdar att det är ställt bortom allt tvivel att Iran försöker skaffa kärnvapen. Men både IAEA och den amerikanska säkerhetstjänsten hävdar att Iran skrotade sitt kärnvapenprogram 2003. Även Carl Bildt konstaterade nyligen på sin blogg att IAEA:s senaste rapport utnyttjats av vissa som velat ”sprida alarism” på ett sätt som ”knappast stämde med den mer försiktiga och föga sensationella ansats som IAEA:s rapport visade sig innehålla” (5/1).
Frågan är varför Sverige har gått med på embargot om nu talet om iranska kärnvapen är ”alarism”. Handlar det kanske om att Sverige inte vågar gå emot de stora EU-staterna? Sverige tycks återigen agera enligt principen att vi mister allt inflytande i EU om vi har avvikande åsikter.
Carl Bildt hade kunnat slå ett slag för freden genom att säga nej till embargot, och offentligt, gärna inför internationella medier, säga det han skriver på sin blogg: det finns inga skäl att larma om iranska kärnvapen. Olof Palme hade inte tvekat.
BAKGRUND:
• I julhelgerna genomförde Iran en militärövning öster om Hormuz-sundet. På nyårsafton skrev Obama under en lag om skärpta finansiella sanktioner mot Iran. Dessa kan träda i kraft om ett halvår. Dagen därpå spred Iran bilder på tester av kryssningsrobotar.
• Under provvalet i USA har presidentkandidaterna (utom Ron Paul) tävlat om den hårdaste linjen mot Iran. ”Om inga andra åtgärder hjälper måste USA anfalla Iran med militära medel”, har till exempel republikanernas Mitt Romney sagt.
• Som svar på EU:s och USA:s sanktioner har Iran hotat att stänga Hormuz-sundet. USA kommer i så fall ”vidta åtgärder och återöppna” vattendraget, enligt Obamas högsta militära rådgivare Martin Dempsey.
30 år av alarmism kring iranska kärnvapen
• 1984 citerar Jane’s Defence Weekly västtysk underrättelsetjänst som hävdar att Irans atombombsprojekt ”är i ett slutstadium”. Den amerikanska senatorn Alan Cranstone säger att Iran är sju år från att framställa en bomb.
• 1992 hävdar den israeliska parlamentarikern Benjamin Netanyahu, som nu är premiärminister, att Iran är tre till fem år från en bomb.
• 1992 säger Israels utrikesminister Shimon Peres (nu president) i fransk TV att Iran kommer att ha kärnstridsspetsar 1999. ”Iran är det största hotet och problemet i Mellanöstern” förklarar Peres. Att Israel sålde vapen till Iran, som betalade med olja, nämner han inte.
• 1992 hävdar The House Republican House Committee att ”Iran med 98 procents sannolikhet redan hade alla (eller nästan alla) komponenter för två eller tre kärnvapen”. Samma år hävdar dåvarande CIA-chefen Robert Gates att Irans kärnvapenprogram kommer att bli ett ”allvarligt problem” inom fem år.
• 1995 återger New York Times israeliska och amerikanska källor som hävdar att ”Iran är mycket närmare att framställa kärnvapen än man tidigare trott”. Iran ska ha rekryterat forskare från det forna Sovjetunionen och accelererat sina ansträngningar.
• 1998 är ett iranskt test av en medeldistansmissil bevis för att Iran verkligen håller på att utveckla kärnvapen: ”…ingen utvecklar en missil som går 800 miles för att leverera konventionella stridsspetsar” förklarar en anonym expert i New York Times. Samma vecka förklarar den tidigare (och blivande) försvarsministern Donald Rumsfeld att Iran kommer att kunna bygga interkontinentala missiler, som kan nå USA, inom fem år. CIA talade om tolv år.
• 2007 hävdar president George W Bush att tredje världskriget kan utbryta om Iran får kärnvapen. En månad senare presenterar de amerikanska säkerhetstjänsterna sin gemensamma slutsats, NIE-rapporten, där det står att Iran lagt ner sitt kärnvapenprogram våren 2003.
• 2009 slår en rapport från US Senate Foreign Relation Committee fast: ”Det finns inga tecken på att Irans ledare beordrat framställningen av en bomb”.