Området Ljublino i sydöstra Moskva är en sovstad med jättelika höghus. Klockan är strax före ett och några droppar regn faller medan hundratals nationalister och nynazister, många i rånarluvor eller masker, följer gångvägen från metron ner till platsen där den årliga Ryska marschen ska avgå.

I år har myndigheterna givit tillstånd att hålla marschen långt ifrån centrum, men deltagarna ser det som något tillfälligt: ”I dag Ljublino, i morgon Kreml”, ropar de innan de går över till den slogan man förknippar med marschen: ”Ryssland för ryssar!” .

Många journalister är närvarande och medan allt fler nationalister anländer förklarar en av organisatörerna att de i år velat visa enighet. De olika nationalistiska organisationerna tågar inte under egna flaggor. Istället har de en imperieflagga som gemensam symbol. Uppmaningen har följts, med några undantag; någon viftar med en dödskalleflagga och på håll syns en norsk flagga vaja.

Klart är att de ryska nationalisterna på senare tid har börjat ses som en kraft med politisk inflytande. Den händelse som ofta framhålls är de 5 000 nynazister och fotbollsfans som i december förra året samlades utanför Kremls murar. De gjorde Hitlerhälsning, attackerade utlänningar och protesterade mot att polisen lagt ned utredningen kring Igor Sviridovs död. Sviridov var ett fan av fotbollslaget Spartak Moskva och hade dödats i ett bråk med en man från Kaukasus.

Kremls reaktion var snabb. Utredningen återupptogs och premiärminister Vladimir Putin lade någon vecka senare ned blommor Sviridov grav.

Den nya taktiken – att visa enighet och samlas under en flagga – tyder på en större politisk medvetenhet. Oppositionen i Ukraina under den Orangea revolutionen använde framgångsrikt samma idé.

Disciplinen bland nationalisterna må vara något större än vanligt, men att de flesta journalister är här av ett annat skäl står klart när Aleksej Navalnyj dyker upp.

Navalnyj är förmodligen den mest populära Kreml-kritikern i Ryssland i dag. Han är ledigt klädd och omringas snabbt av journalister. Han svarar vänligt på deras frågor, medan han avancerar genom folkmassan.

Navalnyj är en 35-årig jurist som stenhårt attackerar Rysslands maktparti Enade Ryssland. Han har myntat begreppet ”Tjuvarnas och bedragarnas parti” vilket är vad Enade Ryssland numera kallas i folkmun.

För journalisterna förklarar han, att visst ser en del av de unga männen i masker skrämmande ut, men folket i Kreml är ännu värre.

Navalnyjs berömmelse vilar på hans sajt Rospil, där han avslöjar korrumperade ryska myndigheter. Detta imponerande arbete har gjort honom populär. Också demokrater och västerländsk press har hyllat honom. I alla fall gjorde de det tills det stod klart att han var nationalist, själv kallar han sig ”nationaldemokrat”.

Navalnyj är alltså en sofistikerad oppositionell, som har satt fingret på Rysslands största problem – korruptionen. När han började stödja rörelsen Chvatit kormit Kavkaz (Sluta mata Kaukasus) förändrades dock bilden av honom.

Kreml ger Kaukasus, och framför allt Tjetjenien, stora pengar. Uppgörelsen mellan Moskva och Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov brukar beskrivas som att Moskva betalar Kadyrov, som sedan får göra vad han vill så länge det inte stör Moskva. Fred mot pengar alltså.

Dessa pengarna har lett till att Tjetjeniens huvudstad Groznyj i dag är en av Rysslands mest moderna städer. En del har också använts till uppseendeväckande och märkliga projekt som att bjuda det brasilianska fotbollslandslaget till Groznyj och president Kadyrovs födelsedagsfest härom veckan, där bland annat Hollywoodskådisarna Hilary Swank och Jean-Claude van Damme uppträdde.

Sluta mata Kaukasus vill stoppa den här korruptionen, vilket förstås är ett populärt budskap, men de kopplar den till en nationalistisk agenda. Det är människor från Kaukasus som tar Rysslands pengar.

Korruptionen är stor i Tjetjenien, men den förekommer förstås över hela Ryssland. När Sluta mata Kauksus-rörelsen fick genomslag uppstod flera Sluta mata Moskva-demonstrationer i republiker där man menade att deras energi- och naturresurser stals av Moskva.

Det Navalnyj gjort är hur som helst att kombinera två populära frågor: kampen mot korruption och nationalism. Huruvida han kommer att bli en framgångsrik ledare för en ny och organiserad nationalistisk opposition återstår att se. Om Ryska marschen gav någon ledning så är Navalnyjs koppling till nationalisterna, åtminstone inte ännu, någon enorm succé. Marschen samlade omkring 7 000 deltagare, något mer än vanligt, men långt ifrån de 20 000 man hade hoppats på.

Ändå finns det all anledning att noga följa vad Navalyj gör.

Även om han inte lyckas göra nynazister rumsrena är han respekterad och många lyssnar till honom. En del menar att han och nationalisterna redan börjat påverka politiken konkret med hårdare krav på icke-ryssar, som exempel nämner man Enade Rysslands nya lagförslag om språktest för gästarbetare.