Sarah, som egentligen heter något annat, dömdes till fängelse för att ha sålt narkotika vid en tidpunkt när hon inte visste att hon var gravid. Tre veckor efter förlossningen i fängelset i Quezon City skickades hennes dotter till släktingar i Iloilo – en provins på en ö cirka 480 kilometer från Manilla.

Tidigare var det enda sättet att hålla kontakten med familjen genom brev en gång var tredje månad. Men för två veckor sedan, i och med lanseringen av ett virtuellt besöksprogram i fängelset, fick Sarah se sin yngsta dotter för första gången och tala med sina två äldre barn.

– Jag är glad att mina böner har besvarats och att mina barn växer upp till bra människor, säger hon, samtidigt som hon försöker hålla tillbaka tårarna efter att äntligen ha kunnat se och tala med sina barn.

Det virtuella besöksprogrammet ger fångar möjlighet att ha kontakt med sina nära och kära via Skype. Många av de intagna har tidigare uthärdat flera år utan besök på det överfulla fängelset.

– Det här är ett steg mot att göra fängelser mer humana, säger socialvårdstjänstemannen Cherry Huet.

Huet har under de senaste veckorna intervjuat de intagna för att ta reda på vilka som skulle ha mest nytta av det nya programmet.

Enligt fängelsemyndigheten får cirka 40 procent av internerna aldrig besök av någon familjemedlem. Det gäller särskilt de som kommer från provinser lång ifrån huvudstaden Manilla där fängelset ligger. Kostnaderna för resa och logi tillsammans med andra utgifter kan innebära att det är omöjligt för anhöriga att besöka sina nära och kära. I Sarahs fall skulle hennes familj behöva resa i 20 timmar mellan flera öar och hitta ett boende för minst två nätter.

Men genom att tillgången till internet växer i landet kan anhöriga använda sig av den virtuella besökstjänsten. Internetkaféer etableras i allt fler avlägsna provinser.

Fängelsemyndigheten säger att det nya systemet kommer att minska ensamheten hos fångarna och hjälpa dem att lättare återanpassas till samhället när de avtjänat sitt straff.

Än så länge delar dock tusentals interner på några få datorer i landets fängelser.

Vid fängelset i Quezon city, där programmet lanserades först, finns fem datorer med webbkameror och internetuppkoppling och fängelset har fler än 3 000 interner.