Tillgång och efterfrågan är ett tema denna tid, då kylan kryper in i kroppen och mörkret början skylta med sin närvaro. Närmare bestämt tillgång på tid och tillgång på äpplen. Tiden är en bristvara för mig denna höst då jag jobbar mycket. Äpplen däremot har bildat drivor på gräsmattan utanför sedan i slutet på augusti. Det måste vara dagens i-landsproblem att vara välsignad med så mycket fin frukt, utan att ha tid att ta vara på den, men jag har plötsligt fått en förståelse för varför man inte planterar så mycket fruktträd på allmän platsmark. Min kompost stinker äppelcidervinäger av alla äpplen, som ligger och ruttnar och ger mig dåligt samvete. Först när endast ett fåtal äpplen återstår på trädet börjar jag känna mig motiverad att ta hand om dem. Jag inser att jag inte är så bra på att hantera överflöd.
I helgen gjorde jag dock ett ryck, samlade, sorterade, packade i lådor och gjorde ett äppeltorkningsexperiment. Torkade äppelringar är ett favoritgodis. I affären är äppelringarna ofta sockrade, men gör man egna slipper så slipper man det. Jag har en relativt söt äppelsort och sötman ökar med torkningsprocessen. Det går lika bra att göra äppelringar med skal som utan. Man kärnar ur äpplena och skär i tunna skivor. Ju tunnare skivor desto snabbare går torkningen. Det traditionella sättet är att hänga upp på en tråd, eller slät pinne. Äpplena torkar på några dagar om de har luft emellan sig. Det kan vara smart att hänga över ett element eller någon annan värmekälla. Jag provade istället att torka äpplena i ugn på en plåt med bakplåtspapper. Jag satte ugnen på 70-gradig värme i kanske 7-8 timmar. Det blev knapriga äppelchips. Hemskt gott och lättförvarat. Rekommenderas!
Jag har i flera år längtat efter att göra must av egna äpplen, för att ha under vinterhalvåret. Själva pressprocessen kräver lite, och ett enkelt sätt är att lämna in sina äpplen till något lokalt musteri och låta dem pressa. Därefter kan man gå hem och frysa eller konservera. Fram tills nyligen fanns det inga lokala musterier i Göteborgstrakten, men nu finns det ett par som är i startgroparna. Till nästa säsong hoppas jag kunna bli med egen must, men i år får det bli ett tips till er som bor i närmre någon mustare.
Oktober är också en bra månad att plantera äppleträd. Då får träden hela vintern på sig att slå rot, och marken håller fukt på ett annat sätt än på våren. När man väljer sort är det bra att tänka igenom vad man vill ha äpplena till. Två av våra vanligaste svenska äpplen är Transparent Blanche och Ingrid Marie. Den första är en tidig sort som passar utmärkt till mos, men som är hopplös att lagra. Det senare är ett 'vinteräpplen' som går utmärkt att lagra, och som är gott att äta som det är.
När tiden är en knappare tillgång än frukten får man glädja sig åt det som är. Jag glädjer mig åt egna äpplen några veckor till, och haren och maskarna kan glädja sig åt att tillgången räcker åt oss alla.
