Den argentinska valvakan blir inte någon nagelbitare den här gången heller. Peronistpartiets Cristina Kirchner tycks bli omvald med något mer än de 45 procent av rösterna hon fick förra valet. De närmsta utmanarna har bara stöd av mellan 8 och 12 procent av väljarna.

Det är den snabbt växande ekonomin som gör att Kirchner får förnyat förtroende i presidentpalatset. Med undantag för krisen år 2008 har den årliga tillväxten legat runt 8 procent i nästan ett årtionde. Hon passar ofta på att påminna väljarna om framgångarna.

– Vi måste fortsätta utveckla den politiska och ekonomiska modell som håller oss uppe i en värld som faller samman, sade Cristina Kirchner under ett valtal i södra Argentina i början av oktober.

Allt är inte odelat positivt. Lönerna har visserligen ökat med runt 20 procent om året, men även inflationen har varit mycket hög. Därför har fattigdomen inte minskat i samma takt som ekonomin har växt. Samtidigt som medelklassen åter kan åka på utlandssemestrar fortsätter kåkstäderna att växa så det knakar.

Det är framförallt låginkomsttagare och arbetare som röstar på Cristina Kirchner. Hon har infört flera riktade bidrag till de som har det sämst ställt. Regeringen har även satsat på att göra svart arbete vitt och på att hjälpa anställda vid företag som läggs ned.

Luis Alberto Caro är ordförande för MNFR, som organiserar arbetare som tagit över företag när ägarna har begärt konkurs eller helt enkelt flytt fältet. Efter den ekonomiska kollapsen för tio år sedan togs hundratals övergivna företag över av de anställda. I dag arbetar runt 20000 argentinare i sådana företag.

– Cristina Kirchner har förstått att det viktigt att stödja arbetare som försöker rädda arbetstillfällen. I slutet av juni fick vi regeringen att genomdriva flera lagändringar som hjälper arbetarna när företag går omkull, säger Luis Alberto Caro.

– Det vi saknar är ekonomiskt stöd för att nya kooperativ ska komma igång, det borde finnas en statlig fond för att hjälpa arbetare som vill starta kooperativ när företagens ägare försvinner.

MNFR och de arbetardrivna företagen är ett av få minnen från 2001. De tendenser till byteshandel och andra ekonomiska alternativ som uppstod i krisens spår försvann snabbt när landet kom på fötter igen.

Förutom den starka tillväxten har Cristina Kirchner ett trumfkort på hand för att bli omvald: peronisternas väloljade partiapparat. Lokala partifunktionärer sköter ofta utbetalningar av olika ekonomiska stöd och har därför stor möjlighet att påverka väljarsympatierna. I valtider brukar peronisterna, och de få andra partier som har tillgång till offentliga pengar, bli mycket givmilda. Det är inte ovanligt att de försöker övertala väljare med hjälp av presenter i form av ett köksredskap, en ugn eller ett kylskåp.

Precis som sin företrädare och make Néstor Kirchner anklagas Cristina för att vara auktoritär. Till exempel har hon låtit handelsministern trakassera anställda på den statliga statistikbyrån som vägrar sminka siffrorna över inflationen och antalet fattiga.

Cristina Kirchner har även fått besk kritik av den Interamerikanska pressföreningen, SIP, för att försöka beskära yttrandefriheten. Sedan länge har regeringen använt sig av de annonsplatser som staten köper upp för att belöna fogliga tidningar och bestraffa kritiska medier. Den lilla regeringstrogna dagstidningen Página 12 får till exempel oproportionerligt mycket av de lönsamma statliga annonserna. Makarna Kirchner har sedan länge legat i fejd med landets största dagstidning, Clarín. Regeringen skakar av sig anklagelserna med att både SIP, som består av medieägare, och Clarín representerar storfinansen och inte medborgarna.

Kirchner-eran i Argentina inleddes när den relativt okände Néstor Kirchner vann presidentvalet 2003, då landet fortfarande låg i spillror. Han valdes tack vare en vänsterretorik som låg rätt i tiden. Vreden var stor mot den nyliberala ekonomiska politiken som presidenten Carlos Menem hade inlett på 90-talet. Makarna Kirchner hade varit partikamrater till Menem men inte innehaft framträdande roller under 90-talet. Något oväntat blev Cristina Kirchner presidentkandidat istället för maken 2007. Fram till förra året var det osäkert om Néstor eller Cristina skulle ställa upp i årets val. Då avled plötsligt Néstor Kirchner i hjärtstillestånd, blott 60 år gammal.