Protesten inleddes av politiska fångar från Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP, som kräver att isoleringen av partiets generalsekreterare Ahmed Sa’adat avslutas. Sa’adat, som har suttit isolerad i tre år deltar enligt företrädare för fångarna själv i hungerstrejken. Aktivisterna kräver vidare att all isolering av politiska fångar – varav vissa varit isolerade i upp till tio år – avslutas, samt att tortyr, övergrepp, förnedring och kollektiv bestraffning upphör.

Fångarna hotar dessutom att överträda samtliga fängelseregler, vägra bära fängelseuniform, frånvara vid gemensamma samlingar och vägra ta emot sjukvård om deras krav inte möts. Den palestinska myndighetens minister för fångfrågor, Issa Qaraqe, menar att protesternas omfattning inte kommer att finna motstycke i historien.

När hungerstrejken gick in på sin sjätte dag anlöt sig fångar från alla politiska läger, inklusive det styrande Fatah, det islamistiska Hamas och det oppositionella kommunistpartiet PFLP. Uppskattningsvis deltar 3 000 fångar från åtta olika fängelser, vilket är hälften av de cirka 6 000 palestinska politiska fångarna i israeliska fängelser. 219 av dem har inte fått någon rättslig prövning.

Israels minister för intern säkerhet, Yitzhak Aharonovich, har meddelat att fångarnas krav inte kommer att mötas och har hotat med skärpta förhållanden, inklusive isolering för samtliga hungerstrejkande fångar. Enligt företrädare för PFLP har vissa av de hungerstrejkande redan isolerats.

Amjad Najjar, ordförande för the Palestinian prisoners club, hävdar att fångarna, liksom resten av befolkningen, straffas för Palestinas ansökan om fullt medlemskap i FN. Fångfrågan nämndes också av president Mahmoud Abbas i hans tal till FN:s generalförsamling förra fredagen, då han krävde att samtliga politiska fångar omedelbart skulle släppas. Redan i juni meddelade dock Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att hanteringen av palestinska politiska fångar kunde hårdna i ett försök att få Hamas att släppa den israeliske soldaten Gilad Shalit, som sedan fem år sitter som gisslan i Gaza.

– Strejken är en reaktion på förnedringen de palestinska fångarna är utsatta för, säger Amjad Najjar, och hävdar bestämt att situationen för fångarna har blivit värre som en del i en negativ utveckling ända sedan Oslo-avtalet tecknades 1993.

En del av den försämringen menar han är att de politiska fångarna befinner sig utanför Palestina. Detta trots att den fjärde Genevekonventionen förbjuder ockupationsmakter att flytta fångar utanför ockuperade områden. Ett slut på trakasserier vid checkpoints och avspärrningar nämns också specifikt bland de strejkandes krav, eftersom dessa i synnerhet riktar sig mot besökare till fångar och framför allt politiska fångar från Gazaremsan.

21-årige Mohammed, som inte vill uppge sitt efternamn, är en av alla de män på Västbanken som varit i israeliskt förvar på grund av politiska handlingar. Han bröt mot fängelsereglerna genom att göra armhävningar och bestraffades med två veckors isolering i en cell på en kvadratmeter. Han var 16 år gammal när han tillbringade ett halvår bakom murarna, utan att någon gång ha fått ta emot besök. För fångar som sitter en längre tid är besökstiden begränsad till 30 minuter per månad.

Mohammed håller med om att förhållandena har förvärrats, vänner som är fängslade nu berättar att de inte har tillgång till någon sjukvård och att maten är knapp. Allt utom det allra mest nödvändiga måste de betala för – och priserna har stigit. Mohammed menar att en orsak till detta är att israeliska fängelser sedan 2004 drivs av privata företag.

Mohammed tror att detta, snarare än den stundande FN-omröstningen, är orsaken till att fångarna har börjat hungerstrejka.

– De gör det inte på grund av FN, men Abbas vill att folk ska tro det, säger Mohammed.

Kommer protesterna göra någon skillnad?

– Nej, de har hungerstrejkat förr och ingenting hände. Det är meningslöst. Jag har varit där så jag vet hur det är. De kan inte göra någonting, historien bara upprepar sig, säger han.

– Fast de där inne kanske tror att nåt kommer att hända.

Hungerstrejker har dock tidigare haft effekt i Palestina och anses vara en av orsakerna till att den första intifadan utbröt. De hungerstrejkande fångarna tror på sin metod och har även gjort ett solidaritetsuttalande med hungerstrejkande fångar på Pelican bay-fängelset i USA. De amerikanska fångarna hungerstrejkade i somras för bättre förhållanden. Strejken avbröts i juli efter att fängelseledningen utlovat bättre förhållanden. Men förändringar har uteblivit och fångarna återupptog hungerstrejken den 25 september.