Soweto är en av Sydafrikas största svarta kåkstäder och har en uppmärksammad historia i kampen mot apartheid. Den 24 oktober är det dags för Soweto Pride. Här hittar vi Miss black Pride, män i korsetter som drar jubel från publiken när de uppträder till den populära låten I’m a survivor, öl och minigrillar i mängder. Men Soweto Pride är också den mest politiska plattformen för Pride, menar Emily Craven, styrelsemedlem i organisationen Forum for the empowerment of women, FEW.

FEW startade Soweto Pride 2004 som en öppen protest mot våld och diskriminering av svarta lesbiska kvinnor och ett firande av deras identitet. Johannesburg Pride är mest ett stort party, tycker Emily Craven, och konstaterar kritiskt att årets Pridetema – Born this gay, eller Född gay – är långt ifrån radikalt.

– Temat talar till en konservativ tillbakagång eftersom det spelar på det biologiska argumentet att jag var född gay. Det döljer min egen initiativförmåga och menar att jag inte har kontroll över mitt liv. Och tänk om jag inte var född på det här sättet? säger hon.

Emily Cravens partner, Natasha Vally, håller med:

– Temat säger att vi inte har något val, och att det är därför vi inte ska bli diskriminerade.

I ett av tälten på Prideområdet sitter Edwin Mamogobo som utbildar ungdomar i hbt-frågor för organisationen OUT. Pride i Soweto är särskilt viktigt på grund av de våldtäkter och mord som sker i landet på framför allt lesbiska kvinnor.

– Du märker att det är mest lesbiska kvinnor här – det är på grund av den situationen, säger han.

– Gaymän har samma problem som lesbiska men på en annan nivå. Det handlar mer om att attackera oss psykologiskt snarare än fysiskt – vi är ju män och kan försvara oss.

Han deltar i Pride för att demonstrera hur bekväm han är med sin identitet, men säger att många unga hbt-personer i Sydafrika mår dåligt för att de är förvirrade över sin sexualitet.

– De har ofta svårt att få livet att fungera på grund av den förvirringen. Vi talar med dem och utbildar dem kring saker som sex, sexualitet och hiv och aids.

– Vi ger dem styrka att orka vakna på morgonen och möta en ny dag, säger han stolt.

På Johannesburg Pride – som gick av stapeln för 22:a gången i lördags – råder feststämning, och till skillnad från Soweto deltar här otaliga vita hbt-personer. Kända företag har sponsrat evenemanget; här finns montrar för flygbolag, bilföretag, mobiloperatörer, spritmärken. Tusentals personer deltar och skapade väldiga trafikstockningar under hela dagen.

Mitt i myllret av glada festande människor står Charmaine och Ricus bredvid ett kors med namn på hbt-aktivister i hela världen som mördats på grund av sin sexualitet. De båda kommer från en religiös gaygrupp, där omkring hälften av de 20 medlemmarna är katoliker.

– De flesta medlemmarna är flyktingar, från Zimbabwe, Nigeria, Sierra Leone till exempel. Många flyktingar har problem med att hitta arbete och bostad och ofta är kyrkan en plats där de kan få stöd och känna sig välkomna. Så kyrkan är en bra plats att starta en gaygrupp i, menar Ricus.

Gruppen träffas varannan vecka för att diskutera saker som hiv och aids och att kunna förena sin sexualitet med sin tro.

–Vi valde inte att bli gay, vi är gay, säger Ricus, nästan som till stöd för Pridetemat.

Charmaine, som håller i korset, kommer från grannlandet Zimbabwe.

– Jag är här för att fira vem jag är. Jag är gay och stolt över att vara gay, säger han.

Både Charmaine och Ricus säger att våldet mot hbt-personer tillhör de viktigaste frågorna. 2009 rapporterade tidningen The guardian att 86 procent av alla svarta lesbiska kvinnor i Västra Kapprovinsen levde i skräck för sexuella övergrepp med anknytning till deras sexualitet, och aktivistorganisationen Luleki Sizwe menar att tio lesbiska kvinnor våldtas varje vecka bara i Kapstaden. Den engelska termen för denna form av övergrepp är ”corrective rape” eller ”tillrättavisande våldtäkt” – alltså våldtäkt som ska göra lesbiska kvinnor straighta.

Trots att hbt-personer skyddas mot diskriminering enligt grundlagen och trots att äktenskap mellan personer av samma kön blev lagligt så tidigt som 2006 har Action aid och Sydafrikas kommission för mänskliga rättigheter kritiserat staten och rättvisesystemet för att inte ta itu med frågan på allvar.

Tillbaka i Soweto Pride förklarar Natasha Vally att Pride i kåkstäderna Soweto och ännu lite tidigare i KwaThema, där den välkända och omtyckta fotbollsspelaren och gayaktivisten Eudy Simelane våldtogs och mördades 2008, är symboliskt laddat av flera skäl.

– Det spelar en viktig roll för oss att kunna ta tillbaka våra levnadsutrymmen.

Edwin Mamogobo vill ändå poängtera att Sydafrika inte alls är så illa som det kan verka.

– Sydafrika är inte en djungel – vi är ett progressivt land!