Det klingande ljudet från träslevar som slår mot grytor och kastruller har hunnit bli vardag i flera av Chiles större städer. Det kallas cacerolazo, invånarna går man ur huse på en förutbestämd tid och bankar ut sitt missnöje. 

Fenomenet är för de flesta starkt sammankopplat med protesterna mot militärdiktaturen under åren 1973-1990. Samma regim som utformade och antog både den konstitution och den utbildningsmodell som fortfarande används i Chile. 

– De socialistiska koalitionsregeringarna vi haft sedan dess har bara ändrat vissa paragrafer i konstitutionen, säger Luis Pineda, medlem i Universidad de Playa Anchas studentstyrelse och en av representanterna för samma skolas konstfakultet. 

UPLA ligger på en av hamnstaden Valparaísos kullar och blickar ut över Stilla havet. Studenterna har strejkat och ockuperat lokalerna sedan slutet av maj. Strejken har dock inte inneburit minskad aktivitet, tvärt om, lokalerna myllrar av aktivister dygnet runt. Och de har inga planer på att ge efter. 

– Vi har intagit en radikal position. Vi tänker inte sätta oss och diskutera med politikerna. De måste anta våra krav.

Luis Pineda har just varit ett möte mellan skolans studenter och lärare. Diskussionerna är heta. Protesterna har trappats upp de senaste veckorna och en rad demonstrationer med hundratusentals deltagare har arrangerats för studenternas sak, både runt om i Chile och i andra länder.

Till studenternas främsta krav hör gratis utbildning för alla och förbud för vinstdrivande skolor. De menar att dagens utbildningssystem är segregerat och orättvist, då det krävs mycket pengar för att bekosta en bra utbildning. 

Regeringen har kommit med olika motbud. Däribland en lag med syftet att säkra kvalitén på utbildningarna. Men studenterna är långt ifrån nöjda. 

– Alla regeringens förslag hittills har gått ut på att stärka den aktuella utbildningsmodellen, men vi vill ha en ny utbildningsmodell, säger Luis Pineda och plockar upp en cigg ur ett knöligt paket.

Studenternas ovilja att gå förslagen till mötes har fått regeringen att lämna över frågan till kongressen. Tanken är att studenterna i dialog med politiker ska komma fram till en lösning. Gymnasieelevernas studentorganisation beslutade i söndags att anta förslaget, men universitetsstudenternas organisation säger nej.

– Vi tänker inte delta i de diskussionerna för de kommer att göra konflikten partipolitisk. Konflikten är politisk men vi vill inte att den ska bli partipolitisk. Då uppstår det förhandlingar och vi vill inte ha förhandlingar, vi vill att regeringen antar våra krav, säger Luis Pineda.

Ett annat förslag som varit på tal är att genomföra en folkomröstning om hur skolan bör fungera. Men det är Luis Pineda tveksam till. Dels för att det skulle exkludera gymnasieeleverna då de inte har rösträtt och dels för att alternativen högst troligen skulle komma att byggas på politikernas förslag snarare än studenternas. 

– Det är komplicerat också för att det inte har förekommit någon bredare diskussion som allmänheten fått delta i. Innan en sådan diskussion ägt rum finns det ingen vits med en folkomröstning.

Det bästa alternativet just nu skulle enligt Luis Pineda vara att sammankalla en konstituerande församling, där även vanliga medborgare skulle finnas representerade, och utforma en helt ny konstitution. 

– Sedan kunde det hållas en folkomröstning om huruvida den konstitutionen ska antas eller ej, säger han.

Även om studenternas krav är hårda och även om demonstrationerna och de våldsamma sammandrabbningarna mellan polis och studenter fortsätter så tror inte Luis Pinada att det kommer att leda till regeringens avgång, som oppositionspolitiker spekulerat i den senaste tiden. 

-–Regeringen är stark och den har både militären, polisen och andra institutioner bakom sig. Den kommer inte att avgå.

Styrkan han talar om har studenterna fått känna av vid flera tillfällen. På ett antal skolor har polisen försökt att avhysa de strejkande studenterna, bland annat med hjälp av vattenkanoner. På UPLA har de kastat in tårgasbomber vid flera tillfällen och studenterna menar att civilpoliser regelbundet cirkulerar kring universitetet, dokumenterar vad som pågår och försöker att infiltrera studenterna. Luis Pineda berättar också att flera av hans vänner blivit misshandlade av poliser under demonstrationerna. 

– Polisen vill skrämmas, för oss gäller det att vi håller oss lugna. Själv är jag inte orolig. Jag vet att jag inte gör något olagligt, säger han och fingrar på ciggen han längtat efter att få tända under hela samtalet, men ingen av alla de brinnande själar som passerar har eld och när vi reser oss för att gå stoppar han ner den tufsiga ciggen i asken igen. 

Kanske blir det samma sak med utbildningsfrågan. Kanske händer ingenting. Luis Pineda hoppas så klart på förändring, men oavsett vad som sker är han säker på att händelseutvecklingen tagit politikerna på sängen. Efter ett år av möjligheter att ge en positiv bild av Chile som ett handlingskraftigt land – både efter jordbävningen och efter räddningen av de 33 instängda gruvarbetarna – har regeringen nu stött på oväntat motstånd.

– Våra krav och vårt engagemang  har fått samhället att ifrågasätta inte bara skolsystemet utan även politikerna och partipolitiken, säger Luis Pineda.

Utanför UPLAs huvudentré står sociologiläraren Franklin Barrientos och pratar med några kollegor. Deras samtal handlar också om protesterna, hur man kan gå vidare, vilken som är rätt väg.

Franklin Barrientos tror inte heller att protesterna kommer leda till regeringens avgång. Han är tveksam till att de kommer leda någonstans över huvud taget. 

– Den nuvarande ekonomiska modellen måste förändras. Vår president är företagare. Politikerna är företagare. De kommer inte att ändra på det. Det kommer bli någon form av ”plåsterlösning”, inget mer, säger han. 

Den aktuella konflikten tror Franklin Barrientos är en produkt av det vinstdrivande skolsystemet och det faktum att många studenter efter att ha klarat av sin utbildning är arbetslösa och skuldsatta upp över öronen med lån som har 6 procent ränta om året.  

– Du får alltså en utbildning som inte är värd något på arbetsmarknaden för att det finns alldeles för många utbildade till samma sak, samtidigt som du är skuldsatt för 10 – 15 år framöver. Det är orimligt. Dessutom, om du har ett vanligt arbete och fyra barn så har du inte råd att låta alla studera på universitet, du måste välja vilka av dem som ska få göra det.

Den kostsamma utbildningen har enligt Franklin Barrientos blivit ett samhällsproblem som fått landets klasskillnader att bli allt större.

– Men orättvisorna är ingen nyhet i Chile. Chile har alltid varit ojämnlikt.

Plakaten med kampbudskap utanför UPLA fladdrar i den friska vårvinden. Från ett fönster ropar några studenter något till sina vänner nere på gatan, men orden försvinner i blåsten.  

– Regeringen vill lägga till en paragraf i konstitutionen som innebär att alla har rätt till utbildning och att den ska hålla en viss kvalité. Men det studenterna kräver är gratis skola, det är inte samma sak. Att all utbildning måste hålla en viss kvalité är ju underförstått, annars är det ju bedrägeri, säger Franklin Barrientos.

På torsdag har studenterna utlyst en ny demonstration för sina krav och varje kväll uppmanar man till ”cacerolazo”. Regeringen har svarat med ett lagförslag som innebär förbud mot maskerade ansikten under demonstrationer:

 – När man deltar i en offentlig demonstration på en offentlig plats finns det ingen anledning att dölja ansiktet. Gör man det är det för att man vill dölja sin identitet, sa inrikesministern Rodrigo Hinzpeter, i samband med att förslaget presenterades.