Sommarn är här, och kurvan över arbetsmoral faller som en börskrasch i oktober. Att sitta under ett träd i skuggan och andas verkar ganska lagom. Juni, juli präglas odlingssäsongsmässigt mest av vattning och rensning. Trädgårdsarbete utföres behagligast under kvällar och mornar. Särskilt vattning sker lämpligast kvällstid, eftersom det mesta annars avdunstar under dagen om det är varmt. Belöningen för mödan börjar också komma på allvar. Rädisor, gräslök, vinbär, sommarmorötter, potatis, sallad... För den ihärdige odlaren minskar behovet av mataffären betänkligt.
Juni är också bönmånad. Bönor är en favoritgröda, goda, vackra, jordförbättrande, produktiva, proteinfyllda och lättodlade. Jorden är i juni tillräckligt varm för att plantera de värmekänsliga sorterna. Bland buskbönor finns de vanliga sorterna av brytbönor (haricort vert) och vaxbönor (gula). En härlig kusin är den vackra purpurbönan som ger lila bönskidor. En annan favorit från förra säsongen är klättrande rosenbönor eller blomsterbönor. Sorten Enorma gav gigantiska 30-50 cm skidor, och varianten med vita blommor som kan ha varit White emergo, växte ur alla mina klätterställningar. Tillsammans skapade de en vacker vägg med grönska och röda och vita blommor mot kolonistugans södervägg.
Mitt pågående projekt för säsongen är annars kryddor, örter och medicinalväxter. Jag är förundrad över naturens förmåga att föröka sig och överleva obehaglig behandling. Jag har ägnat mig åt både sticklingsförökning och frösådd. Vanliga sorter som oregano, timjan, mynta, lavendel och salvia, har trängts i fönsterbrädet med nyare bekantskaper som romersk kamomill, trädgårdssyra, praktmålla, valeriana, läkemalva och anisisop. Sticklingsförökning, alltså att klippa av en stjälk, placera den i vatten tills den utvecklar rötter, och sedan plantera den i jord, verkar ju gå alldeles utmärkt för de flesta plantor. Man ska visst kunna skippa vattensteget, men det har jag inte provat själv än. Sticklingsförökning är något snabbare än frösådd, men bygger förstås på att man har en moderplanta av önskad växt.
Mållan är fin som salladsersättning, trädgårdssyra och romersk kamomill har båda syrlig, frisk smak och malvans blommor ska gå bra att äta som de är. De andra varianterna får jag lära mig på vägen. Valeriana kallas även vänderot, och ska ha förmågan att vända sjukdomar. Jag har inga stora ambitioner att börja fuska med örtmedicin, men har heller ingen förkärlek för skolmedicin. När mamma någon gång tog mig till läkaren när jag var liten, var det för att homeopaten var bortrest. Så medicinalväxterna är ett spännande kapitel i projektet självförsörjning, om än mest på ett teoretiskt plan i dagsläget.
Böner, nej förlåt bönor, hälsa och en slö, skön sommar folkens!
