John, Elvira, Teresa, Hamid och de andra barnen kommer till lägret och blir avtvingade sina ägodelar och kläder. De rakas av håret och de som klarar testet placeras i baracker, tätt sammanpackade på britsarna om natten. Slutligen stjäl man deras namn och ger dem siffror istället. Tillvaron förlorar form, identiteterna upplöses. Utanför finns ett högt, dödligt elektriskt stängsel. Fasansfulla öden passerar.

Jag försöker tolka liknelsen boken igenom, de vuxna som lägervakter och barnen som fångar, men jag hittar inga ingångar som sätter mig på spåret. Visst, där finns de vuxnas makt, likriktning och normer.

Men koncentrationsläger? Den underliggande parallellen känns spekulativ och överdriven.

Ändå är det här en bilderbok med tät, lyrisk text och uttrycksfulla, starka bilder. Den väcker tankar. Vilka är de märkliga lägervakterna i sina cirkuskläder? Vad händer med de barn som inte ens tar sig in i lägret?

Och framför allt: vad händer med barnen som släpps ut ur lägret? Vilka individer har det skapat? Läsningen konfunderar och berör. Den gäckande osäkerheten har också sin plats.