– Det är tufft att både jobba och sedan sköta barn och hem. Men det stora jobbet är att slåss för min äldsta son som har ADHD och Tourettes syndrom.

Inger Roos märkte tidigt att något var annorlunda med sonen. Hon vände sig till barnavårdcentralen, men oron viftades bort. ”Typiskt förstföderskor”, var reaktionen hon mötte.

– Det var kränkande att inte bli tagen på allvar. Jag fick fortsätta att slåss och kampen tar aldrig slut. Den började redan på dagis och har fortsatt genom hela skolan, säger Inger Roos.

Hon har upplevt mycket okunskap och kränkande bemötande, både mot sonen och mot sig själv.

– Jag har ofta mött fördomar mot mig som mamma. Att jag inte klarat av att uppfostra min son ordentligt.

En vanlig fördom om ADHD är just att det kan uppfostras bort, ett synsätt som även är vanligt i skolan.

– Jag kan känna att skolan fokuserar för mycket på vad som inte fungerar istället för att stärka det som är bra. Visst finns problem, men min son är bra på mycket, till exempel svenska, engelska, gymnastik och musik.

Inger Roos son har aldrig fått gå i vanlig skola, något hon tror att han skulle klara.

– Egentligen är han inte så annorlunda. Det kan bli fel att klumpa ihop unga med funktionsnedsättningar. Vi är ju alla olika, med eller utan funktionsnedsättning. Alla behöver olika stöd och uppbackning.

I dag känner Inger Roos att det finns en chans att förändra genom att vara attitydambassadör.

– Jag vill jobba mot fördomar och förmedla hopp. Det har varit tufft, men i dag känner jag att vi har fått valuta för vår kamp. Min son är en jättefin kille som kan gå hur långt som helst.